Fostran kan anses synonymt med inlärning samt nyttjande av betingade reflexer. Fostran sker i såväl djurvärlden som i människornas värld där genetiska anlag i kombination med psykologisk påverkan utgör fostran med hjälp av belönings- och bestraffningsreflexerna. Den ryske vetenskapsmannen och nobelpristagaren Ivan Pavlov visade redan på 1800-talet hur man kan lära hundar genom psykologiska experiment.
På så sätt danas redan från början - med en specifik avsikt - avkommor att följa den fostran som tas emot i syfte att anpassas till den överlevnadsmiljö som omständigheterna tillåter och kräver.
Diametralt motsatta fostringsideal har sedan urminnes tider skapat konflikter inom samma art eftersom slutprodukterna av olika fostran ej harmonierar med varandra. Människan utmärker sig extremt på detta sätt eftersom kulturarvet är den största delen av fostran av barn till skillnad mot djurvärlden där fostran av avkomman till övervägande del går ut på att lära ut överlevnadsregler.