Kulturteknik (av tyska Kulturtechnik) är ett samlingsnamn för tekniska lösningar inom lantbruket,[1] främst anläggandet av diken och bevattningskanaler (agronomisk hydroteknik), ett ämne i gränslandet mellan väg- och vattenbyggnad och agrikultur.
I Sverige har det under 1900-talet funnits professurer och lärartjänster i kulturteknik. Till exempel utsågs Per Emanuel Ullberg (född 1866) år 1917 till "professor i byggnadslära och kulturteknik med fältmätning" vid Lantbruksinstitutet i Ultuna[2] och Yngve Gustafsson utsågs 1955 till professor i kulturteknik vid sektionen för lantmäteri vid Kungliga Tekniska Högskolan.[3]
Ordet har också använts om tekniska lösningar inom den andliga odlingen, som läs- och skrivkonsten.[4]
- ^ Kulturteknik i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- ^ Ullberg, Per Emanuel i Sveriges statskalender 1925
- ^ Gustafsson, Yngve Hugo i Sveriges statskalender 1972
- ^ Kulturtechnik, Duden, tysk ordbok.