"Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor." |
— Artikel 18, Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna |
Samvetsfrihet är friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse,[1] i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet, samman med religionsfrihet och åsikts- och tankefrihet.[2]
Med samvetsfrihet räknas rätten att, så långt det inte strider mot allmän lag, framföra på samvetet grundade invändningar, privat och offentligt, ensam eller i grupp. Detta räknas i den europeiska rättighetsstadgan som en hörnsten i ett demokratiskt samhälle.[3] Det intar en framträdande roll i Katolska kyrkans katekes, för vilken den fria viljan som samvetsfriheten förutsätter är central.[4]
I Europakonventionens artikel 9 står att envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och att inskränkningar bara är lagliga om rättigheten strider mot den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.[5]