Ackord

För övriga betydelser, se Ackord (olika betydelser).
I ett dur-ackord i grundläge låter de tre tonerna harmoniskt därför att (lite förenklat) deras vågformer sammanfaller varje gång grundtonen har svängt 4 gånger. De andra tonerna har då svängt 5 respektive 6 gånger. Detta eftersom det består av en durters, som motsvarar frekvensförhållandet 5:4, och en kvint, som motsvarar 3:2 (6:4) vid ren stämning. Egentligen uppfattar inte örat vågformerna, men om tonerna inte är sinusvågor uppfattar örat att var och en av dem även består av övertoner på heltalsmultiplar av respektive ton. De tre tonerna låter harmoniskt därför att deras övertonsspektra sammanfaller. Grundtonens andra överton har samma frekvens som kvintens första överton, och grundtonens fjärde överton har samma frekvens som tersens andra överton.
I ett moll-ackord sammanfaller de tre tonerna också, men mer sällan, och det låter inte riktigt lika harmoniskt. Alla tre sammanfaller varje gång den lägsta tonen har svängt 10 gånger. De andra tonerna har då svängt 12 respektive 15 gånger. Detta eftersom en mollters motsvarar frekvensförhållandet 6:5 (12:10), och en kvint motsvarar 3:2 (15:10) vid ren stämning. Det egentliga skälet till att de låter harmoniskt tillsammans är att molltersens fjärde överton sammanfaller med kvintens tredje överton, och även med grundtonens sjunde överton.
I denna artikel
används tonnamnen
Bess (B) och B.

Se olika skrivsätt.

Ackord (från medeltidslatinets accordo – "bringa att överensstämma" – via franskans accord[1]) eller harmoni är inom musiken en benämning på minst tre toner (i vissa moderna källor minst två) som klingar tillsammans.[2] Tvåklanger såsom kvinter (så kallade "power chords" inom rockmusik) finns ibland med i grepptabeller för gitarr, och har därför i modern musik kommit att uppfattas som ackord. Ackord betecknas med symboler kallade ackordanalys och kan ofta ersätta ackompanjemangsnoter för ackordinstrument som gitarr, piano och dragspel, särskilt till visor och populärmusik, och kan ge musikern större frihet än vad noter ger. Ackordanalys kan även ge vägledning vid basackompanjemang och vid jazzimprovisation, eftersom till varje ackord hör en eller flera modala skalor.[3] Ackordföljder har en central roll i västerländsk musik sedan renässansen, och olika ackordföljer utmärker olika musikstilar. Att identifiera ackordföljder till en melodi kallas för harmonianalys, och ligger till grund för flerstämmiga arrangemang för flera melodiinstrument såsom i en symfoniorkester, ett storband eller en kör. Teorin bakom detta studeras i harmonilära.

  1. ^ Eriksson, Ola. ”Ackord”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/ackord/107828. Läst 18 april 2011. 
  2. ^ ”Chord”. Grove Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com.ezproxy.ub.gu.se/subscriber/article/grove/music/05671. Läst 21 april 2011.  definierar ett ackord som "two or more notes" och har i egenskap av musiklexikon fått företräde här. Det är dock traditionellt inte ovanligt att definiera ackord som tre eller fler toner, se till exempel”Chord”. Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/114441/chord. Läst 19 april 2011. 
  3. ^ Ingelf, Sten (1982). Jazz- och popharmonik. Stockholm: Reuter & Reuter.

Developed by StudentB