Adelstitlar är benämningar eller titlar, som i sin ännu bevarade form uppkom inom medeltidens feodalväsen. Adeln sågs som en särskild samhällsklass av "stormän" som gavs speciella privilegier, och fungerade ofta som "småkungar" (vasaller) över sina förläningar, som hjälp åt rikets monark, fast med lägre rang. Flertalet titlar har gått i arv, men vissa är enbart personliga.
Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, befriad från egen skattskyldighet, som regel om man tillhandahöll en militär styrka ("rusttjänst") för herrens eventuella behov. I fornssvenskan betydde frälse "frihet", till skillnad från livegen eller träl.[1] Frälse var en titel för en gårdsägande bonde fri från beskattning,[2][3][4] så länge gården gavs frälsestatus, och titeln ärvdes inte med automatik.