Adenin | |
| |
Systematiskt namn | 1,6-dihydro-6-iminopurin |
---|---|
Övriga namn | 6-aminopurin |
Kemisk formel | C5H5N5 eller C5H3N4NH2 |
Molmassa | 135,1267 g/mol |
Utseende | Klargula kristaller |
CAS-nummer | 73-24-5 |
SMILES | NC1=NC=NC2=C1N=CN2 |
Egenskaper | |
Löslighet (vatten) | Svårlöslig |
Smältpunkt | 360–365 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
LD50 | 227 mg/kg |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Adenin är en av kvävebaserna som ingår i de nukleotider som bygger upp DNA och RNA. Liksom guanin är det en purin och består av två ringar av kol- och kväve-atomer. I DNA binder sig adenin via två vätebindningar till den komplementerande basen tymin. I RNA binder sig adenin på motsvarande sätt till uracil.
I RNA förenas adenin med ribos och bildar nukleosiden adenosin. I DNA är adenin på motsvarande sätt förenat med deoxiribos till nukleosiden deoxiadenosin.
Adenin, i form av adenosin, är också en del av adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP) som har en grundläggande funktion i alla cellers ämnesomsättning och energiförsörjning.
I ren form bildar adenin pärlemorglänsande fjäll eller nålar som är svårlösliga i kallt vatten, men lättlösliga i hett vatten.[1]