Adolf Hitler

Adolf Hitler
Adolf Hitler år 1938. Hitler bär NSDAP:s partitecken i guld, Järnkorset av första klassen samt Såradmärket i svart.
Tysklands ledare (Führer)
Tid i befattningen 2 augusti 1934–30 april 1945
Kansler	Han själv
Företrädare	Paul von Hindenburg (som rikspresident)
Efterträdare	Karl Dönitz (som rikspresident)
Tysklands rikskansler
Tid i befattningen 30 januari 1933–30 april 1945
President	Paul von Hindenburg Han själv (Führer)
Ställföreträdare	Franz von Papen Vakant
Företrädare	Kurt von Schleicher
Efterträdare	Joseph Goebbels
Partiledare för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Tid i befattningen 29 juli 1921–30 april 1945
Ställföreträdare	Rudolf Hess (1933–1941) Vakant
Företrädare	Anton Drexler
Efterträdare	Martin Bormann
Född	20 april 1889 Braunau am Inn, Oberösterreich, Österrike-Ungern
Död	30 april 1945 (56 år) Berlin, Tyskland
Nationalitet	Österrikisk medborgare till 7 april 1925 Tysk medborgare efter 1932
Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (1921–1945)
Övrig politisk anknytning	Tyska arbetarpartiet (1920–1921)
Yrke	Politiker, soldat, konstnär, författare
Maka	Eva Braun (29–30 april 1945)
Namnteckning
Militärtjänst
I tjänst för	Tyskland
Försvarsgren	Reichsheer
Tjänstetid	1914–1918
Grad	Gefreiter
Enhet	16:e bayerska reservregementet
Slag/Krig	Första världskriget
Utmärkelser	Järnkorset av första klassen (1918) Såradmärket i svart

Adolf Hitler (tyskt uttal: [ˈadɔlf ˈhɪtlɐ] ( lyssna)), född 20 april 1889 i Braunau am Inn, Österrike-Ungern (i nuvarande Österrike), död 30 april 1945 i Berlin, Tyskland (självmord), var en österrikisk-tysk politiker och ordförande i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (tyska: Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP), allmänt känt som Nazistpartiet, från 1921 till 1945. Hitler var Tysklands rikskansler 1933–1945 och Tysklands ledare (Führer) och diktator 1934–1945.

Hitler, som hade stridit i första världskriget, anslöt sig 1919 till DAP, blev partiets ledare två år senare och bytte partiets namn till NSDAP. I november 1923 genomförde Hitler och hans anhängare ölkällarkuppen i München som misslyckades och slutade med att Hitler dömdes till fängelse. Under fängelsetiden dikterade han Mein Kampf, som sammanfattade hans politiska mål och världsåskådning. Efter att ha frisläppts i december 1924 inledde han en flerårig framgångsrik agitation för nationalism, antisemitism och antikommunism, som gjorde NSDAP till Tysklands största parti 1932. Den 30 januari 1933 utnämndes Hitler till rikskansler för en koalitionsregering och inledde omvandlingen av Tyskland till en totalitär diktatur.

Hitlers pangermanska politik med syfte att utvidga Tysklands "livsrum" (Lebensraum) genom annekteringen (Anschluss) av Österrike och av Sudetenlandet 1938, ockupationen av Tjeckoslovakien och anfallet mot Polen 1 september 1939 ledde till andra världskrigets utbrott. Nazismens antisemitiska, rasistiska politik formulerades konkret i Nürnberglagarna 1935 och kulminerade, efter anfallet på Sovjetunionen den 22 juni 1941 – som Hitler såg som bålverket för en judisk-bolsjevikisk konspiration mot den ariska rasen – i ett organiserat folkmord på sex miljoner judar, miljontals krigsfångar och hundratusentals romer, parallellt med massinterneringar och mord på homosexuella, utvecklingsstörda och politiska motståndare, huvudsakligen kommunister och socialdemokrater.

Ambitionen med Hitlers expansionspolitik var att grunda ett tusenårigt rike likt det Tysk-romerska riket och upprätta tysk hegemoni från Atlanten till Ural. Krigslyckan vände för Tyskland från vintern 1941 och kulminerade 1943 i en långvarig motoffensiv, följt av allierade invasioner genom Italien och Frankrike. Tysklands hotande nederlag ledde till att en grupp bestående av officerare och konservativ-nationalistiska politiker planerade och genomförde 20 juli-kuppen, ett attentat mot Hitler som denne dock överlevde. Efter attentatet intensifierades utrensningar av alla interna fiender. I och med Tredje Rikets kollaps förföll även Hitlers omdöme och psykiska hälsa, och under slutkampen om Berlin i april 1945 begick han självmord i sin bunker i Berlin.