Denna artikel är en del i en serie om |
---|
Jesu liv enligt Nya testamentet |
Kontext och perspektiv |
Historicitet |
|
Den ahistoriska hypotesen är en hypotes inom Bibelforskningen, som innebär att den Jesusgestalt som beskrivs i Bibeln inte grundar sig på någon historisk person[källa behövs]. Inom historieforskningen kan man inte alltid uppnå fullständig visshet. Det kan därför vara fullt rimligt att man har mer än en hypotes som handlar om samma historiska händelse och dessa olika hypoteser kompletterar varandra, så länge man inte kan visa att en av dessa hypoteser med överväldigande sannolikhet är den sanna. Det centrala i den ahistoriska hypotesen är alltså frågan om Jesus existerat som en historisk person eller inte. Det skiljer den från Jesusmyten[källa behövs] som säger att det vi tror oss veta om Jesus till stora delar är myter men utesluter inte att han existerat som historisk person.
I fråga om Jesus från Nasaret är två hypoteser möjliga, nämligen antingen att han har existerat som en historisk person eller att han inte har existerat som historisk person. Det är denna senare hypotes som brukar kallas den ahistoriska hypotesen och som beskrivs i den här artikeln. Egentligen har skillnaden mellan hypotesen att Jesus existerat och den ahistoriska hypotesen ingen större historisk betydelse, eftersom vi i vilket fall som helst saknar säkra historiska kunskaper om Jesus[1] och det förblir omstritt vilket historiskt värde de olika berättelserna om Jesus har[2][3].
Den ahistoriska hypotesen grundar sig bland annat på: (1) brist på omnämnande av Jesus i samtida historiska texter, (2) brist på tro på Jesus i mänsklig skepnad hos många tidiga kristna tänkare, (3) de stora likheterna mellan Jesus och andra mytiska personer till exempel Mithras och (4) brist på fysiska belägg för att Jesus existerat till exempel i form av samtida avbildningar.