Ajivika

Till vänster: Buddhas efterföljare Mahakashyapa möter en Ajivika och får undervisning om parinirvana[1]
Grottor som använts av Ajivikas tiggarmunkars, tredje århundradet f.Kr. (Barabar, nära Gaya, Bihar).[2]
Keramikplatta med asketer, möjligen Ajivika.
Teckning av arkeologen Alexander Cunningham från en arkeologisk undersökning 1861-1862. Den visar Gopika, ett av tre bergrum, i Nagarjuni Hill öster om de fyra grottorna i Barabar Hill. Inskriptioner från det tredje århundradet f.Kr. tyder på att Ajivika då fanns där. Platsen har senare övertagits av buddhister och efter dem hinduer.

Ajivika, sanskrit: Ājīvika; pali: Ājīvaka, (troligen 'den som har en asketisk livsföring'), är i buddhistiska källor en benämning på en filosofisk riktning, starkt förknippad med ledaren Makkhali Gosala (död 484 f.Kr.).

Ajivika framträdde under det femte århundradet f.Kr. som del i den sramanska rörelsen. Den var samtidig med buddhismen, grundad av Shakyamuni Buddha (död 486 f.Kr.), jainismen, grundad av Mahavira (599-517 f.Kr.) och andra rörelser som Ajnanas och Carvakas. Ajivika var då främsta konkurrent till tidig buddhism och jainism, och Gosala sägs ha avlidit som den första av de tre ledarna.[3] Ajivika blev en stor rörelse i äldre tid, men kom senare att minska och försvinna, men den omnämns ännu så sent som på 1300-talet i sydindiska källor på tamil.

  1. ^ Marianne Yaldiz, Herbert Härtel, Along the Ancient Silk Routes: Central Asian Art from the West Berlin State Museums, an Exhibition Lent by the Museum Für Indische Kunst, Staatliche Museen Preussischer Kulturbesitz, Berlin, Metropolitan Museum of Art, 1982, s. 78
  2. ^ Pia Brancaccio, Cave Architecture of India, in Encyclopaedia of the History of Science, Technology, and Medicine in Non-Western Cultures, Springer, 2014. ISBN 978-94-007-3934-5, pages 1-9
  3. ^ The Dating of the Historical Buddha – Die Datierung des historischen Buddha, hg. Heinz Bechert, Teil 1-3, Göttingen 1991-1997, bes. Teil 1 S. 13–15, Teil 3 S. 1–13.

Developed by StudentB