Aluminium

Aluminium
Nummer
13
Tecken
Al
Grupp
13
Period
3
Block
p
B

Al

Ga
MagnesiumAluminiumKisel
[Ne] 3s2 3p1
13Al



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa26,9815385(7)[1] u
UtseendeSilverfärgad
Fysikaliska egenskaper
Densitet2,7 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten2,375 g/cm3
AggregationstillståndFast
Smältpunkt933,47 K (660,32 °C)
Kokpunkt2 743 K (2 470 °C)
Molvolym10 × 10−6 /mol
Smältvärme10,7[2] kJ/mol
Ångbildningsvärme284[3] kJ/mol
Specifik värmekapacitet897[4] J/(kg × K)
Molär värmekapacitet24,2 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 1 482 1 632 1 817 2 054 2 364 2 790
Atomära egenskaper
Atomradie143 pm
Kovalent radie121 ± 4 pm
van der Waalsradie184[5] pm
Elektronaffinitet42,5 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 577,5 kJ/mol
Andra: 1 816,7 kJ/mol
Tredje: 2 744,8 kJ/mol
Fjärde: 11 577 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion4,06–4,26[6] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ne] 3s2 3p1
e per skal2, 8, 3
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3, 2, 1, −1, −2
Oxider (basicitet)Al2O3 (amfoterisk)
Elektronegativitet1,61 (Paulingskalan)
1,613 (Allenskalan)
Normalpotential−1,676 V (Al3+ + 3 e → Al)
Diverse
KristallstrukturKubisk ytcentrerad
Kristallstruktur
Ljudhastighet6250–6500 (longitudinell våg) m/s
3100 (transversell våg)[7][8] m/s
Termisk expansion23,1 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga237 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet37,7 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet28,2 × m (20 °C)
MagnetismParamagnetisk[9]
Magnetisk susceptibilitet2,1 × 10−5[10]
Youngs modul70[11] GPa
Skjuvmodul26 GPa
Kompressionsmodul76 GPa
Poissons konstant0,35[12]
Mohs hårdhet2,75
Vickers hårdhet167 MPa
Brinells hårdhet245 MPa
Identifikation
CAS-nummer7429-90-5
EG-nummer231-072-3
Pubchem5359268
RTECS-nummerBD0330000
Historia
NamnursprungAlumina, en förening (ursprungligen aluminum).[13][14]
FörutsägelseAntoine Lavoisier[15] (1787)
Första isolationHans Christian Ørsted[16] (1825)
NamngivareHumphry Davy[15] (1807)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Aluminiumisotoper


Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


25Al
{syn.} 7,183 s β+ 4,277 25Mg
26Al
Spår 7,17 × 105 a β+ 4,004 26Mg


27Al
100 % Stabil
28Al
{syn.} 2,2414 min β 4,642 28Si
29Al
{syn.} 6,56 min β 3,68 29Si


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [17]
02 – Brandfarlig
Brandfarlig
H-fraserH228, H250, H261
P-fraserP210, P222, P231+232, P280, P422, P501
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [17]
Brandfarlig
Brandfarlig
(F)
R-fraserR10, R15, R17
S-fraserS(2), S7/8, S43
NFPA 704

1
0
1
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Aluminium är ett metalliskt grundämne med atomnummer 13. Aluminium är en lättmetall. Det är den vanligaste metallen i jordskorpan.

  1. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised v2 .
  2. ^ W. B. Frank, W. E. Haupin, H. Vogt, M. Bruno, J. Thonstad, R. K. Dawless, H. Kvande, O. A. Taiwo: Aluminium. In: Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry. Wiley-VCH, Weinheim 2009, doi:10.1002/14356007.a01_459.pub2.
  3. ^ Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. I: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  4. ^ Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente. S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
  5. ^ Manjeera Mantina, Adam C. Chamberlin, Rosendo Valero, Christopher J. Cramer, Donald G. Truhlar: Consistent van der Waals Radii for the Whole Main Group. I: The Journal of Physical Chemistry A. 113, 2009, S. 5806–5812, doi:10.1021/jp8111556.
  6. ^ David R. Lide (Hrsg.): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC Press LLC, 1998, ISBN 0-8493-0479-2.
  7. ^ Rose, Joseph L. (2004). Ultrasonic Waves in Solid Media. Cambridge University Press. sid. 44. ISBN 978-0-521-54889-2 
  8. ^ Kundu, Tribikram (2012). Ultrasonic and Electromagnetic NDE for Structure and Material Characterization. CRC Press. sid. 94. ISBN 1-4398-3663-9 
  9. ^ Lide, D. R. (2000). ”Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds”. CRC Handbook of Chemistry and Physics (Ed.81). CRC Press. ISBN 0849304814. Läst 5 november 2015 
  10. ^ Robert C. Weast (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, S. E-129 bis E-145. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
  11. ^ ”Aluminium”. Arkiverad från originalet den 14 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080714174141/http://wdb.ebb1.arch.tu-muenchen.de/metalle.php?doctype=2&id=1&gruppe=1. Läst 5 november 2015.  I: Baustoffsammlung der Fakultät für Architektur der TU München.
  12. ^ ”Nicht-Eisen-Metalle”. Arkiverad från originalet den 29 december 2009. https://web.archive.org/web/20091229191618/http://www.imtek.de/avt/content/upload/vorlesung/2007/wt_5_2007.pdf. Läst 5 november 2015.  (PDF)
  13. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  14. ^ – Online Etymological Dictionary
  15. ^ [a b] ”Aluminum”. Los Alamos National Laboratory. http://periodic.lanl.gov/13.shtml. Läst 3 mars 2013. 
  16. ^ ”13 Aluminium”. Elements.vanderkrogt.net. http://elements.vanderkrogt.net/element.php?sym=al. Läst 12 september 2008. 
  17. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_500053

Developed by StudentB