Andra boerkriget

Andra boerkriget
Del av Boerkrigen

Boerska gerillasoldater vid Spion Kop.
Ägde rum 11 oktober 1899–31 maj 1902
Plats Sydafrika, Swaziland[1]
Resultat Brittisk seger
Territoriella
ändringar
Brittisk överhöghet över Oranjefristaten och Transvaal i enlighet med freden i Vereeniging
Stridande
Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
Oranjefristaten Oranjefristaten

Sydafrikanska republiken Sydafrikanska republiken
Sverige Sverige (sjukvårdsenhet)

Utländska frivilliga (holländska, tyska, ryska, franska, amerikanska, irländska, polska, skandinaviska, italienska och australiska frivilliga)

Befälhavare och ledare
Storbritannien Lord Milner
Storbritannien Sir Redvers Buller
Storbritannien Lord Kitchener
Storbritannien Lord Roberts
Sydafrikanska republiken Paul Kruger
Sydafrikanska republiken Louis Botha
Sydafrikanska republiken Schalk W. Burger
Sydafrikanska republiken Koos de la Rey
Oranjefristaten Martinus Steyn
Oranjefristaten Christiaan de Wet
Sydafrikanska republiken Piet Cronjé
Styrka
347 000 brittiska (totalt omkring 450 000-500 000 Samväldets styrkor)[2] 83 000 (omkring 40 000 i början av kriget, 25 000 Transvaal-boer och 15 000 Fristat-boer) [2]
Förluster
Militära förluster
7 894 döda
13 250 döda i sjukdomar
934 saknade
22 828 skadade[3][4]
44 906 totala förluster
Militära förluster
9 093 döda[5]

Civila förluster: 27 927 boerkvinnor och barn döda i koncentrationersläger plus ett okänt antal svarta afrikaner (107 000 internerades).[6]

Andra boerkriget[a] 1899–1902 utkämpades om herraväldet i Sydafrika mellan boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten understödda av en boerresning i vissa delar av Kapkolonin på den ena sidan, mot Storbritannien på den andra sidan. Första boerkriget utspelades 1880–1881.

Kriget kom att bli militärhistoriskt betydelsefullt på många sätt. Kriget var det första där taggtråd användes försvarstekniskt i större sammanhang. Framgångarna för boernas små skyttegrupper med välkamouflerade soldater mot mångdubbelt större brittiska enheter kom att innebära att man insåg betydelsen av att frångå den traditionella slagfältsstrategin med stora infanterigrupper som rörde sig framåt i öppen terräng. De brittiska soldaternas röda rockar som på långt håll blev måltavlor för boersoldaterna var också något som britterna slutade med efter detta krig, och det påverkade uniformsutvecklingen i hela världen. I Sverige antogs uniform m/1906 som var direkt inspirerad av boersoldaternas uniform.

  1. ^ ”Military History Journal, Vol 11 Nr 3/4 (oktober, 1999). Huw M Jones, "Neutrality compromised: Swaziland and the Anglo-Boer War, 1899 - 1902"”. Rapidttp.co.za. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222104222/http://rapidttp.co.za/milhist/vol113hj.html. Läst 12 juli 2011. 
  2. ^ [a b] now to post a comment! (24 januari 2007). ”De La Rey”. YouTube. http://www.youtube.com/watch?v=nlHqKJyo3GQ. Läst 12 juli 2011. 
  3. ^ ”Caring for the soldiers health” (på engelska). Nash's war manual. Eveleigh Nash. 1914. sid. 309. http://www.archive.org/stream/nashswarmanual00londiala#page/308/mode/1up. Läst 22 augusti 2009 
  4. ^ ”The Commissariat - The Red Cross - The Hague Court” (på engelska). Europe at war. Doubleday, Page & Company. 1914. sid. 183 (n198). http://www.archive.org/details/europeatwarared01unkngoog. Läst 22 augusti 2009 
  5. ^ http://www.angloboerwar.com/Casualties/casualties.htm#Boer Arkiverad 17 april 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Davenport, Saunders (2000) (på engelska). South Africa: A Modern History. sid. 228. ISBN 0802022618 


Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades


Developed by StudentB