Araber

Araber
عَرَبٌ
	Arabförbundets flagga
Antal sammanlagt
	400 miljoner ;
Regioner med betydande antal
	Pan-arabiska staterna 350 000 000; Brasilien 15–20 000 000; Frankrike 3–5 500 000; USA 3 700 000; Colombia 3 200 000
Språk
	Arabiska
Religion
	Islam (sunni, shia och ibadi)
Besläktade folkgrupper
	Afroasiatiska folk Semitiska folk Araber Beduiner Baggarer; ; ; ; ;

För hästrasen, se arabiskt fullblod. För ARAB, se Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. För staden i Alabama i USA, se Arab, Alabama.

Araber i modern mening utgörs av majoritetsbefolkningen inom den så kallade arabvärlden, vilken i princip kan sägas bestå av Arabförbundets 22 medlemsstater och Västsahara. År 2011 uppgick antalet araber i Mellanöstern till 325 miljoner.^[2]

Ordet araber i egentlig etnografisk mening omfattar endast invånarna på Arabiska halvön. Dessa egentliga araber härstammar enligt judiska och islamiska legender dels från Joktan (arabiska Qahtan), farfars farfars farbroder till Abraham, dels från Abrahams son Ismael (jämför Första Mosebok, kapitel 10, 11, 16, 17, 21). Dessa legender motsvaras av en gammal arabisk tradition, enligt vilken araberna delar sig i arab, ”rena araber”, och mustariba, "arabiserade" folk. Den förstnämnda gruppen, legendens joktaniter, hade sitt hemland i södra Arabiska halvön medan den andra, legendens ismaeliter, hade sitt ursprung i norra och mellersta Arabien.

Många araber bor numera i västvärlden, och kan i förekommande fall betraktas som sådana på grund av ursprung i arabvärlden och på grund av språk. Just språket, arabiskan, är också den tillsammans med religionen sammanhållande faktorn för de grupper som enligt ovan utgör majoritetsbefolkning i Arabvärlden. Under Muhammeds levnad i början av 600-talet utgjordes största delen av araberna av det egentliga Arabiens, det vill säga Arabiska halvöns, invånare. Islams expansion utvidgade kraftigt det område inom vilket araber är bosatta sedan dess.

Det som kallas för araber sedan dess är de folkslag som övergick till islam och använde arabiskan som modersmål. Därmed ser araber ut olika beroende på vilket ursprung man hade, med andra ord är folkslagen araber en språklig tillhörighet mer än en etnisk tillhörighet. Detta involveringssystem gav araberna en möjlighet att expandera från ett litet instängt folkslag på väldigt kort tid. Skillnaderna mellan egentliga araber och arabisktalande (arabiserade) muslimer har efter hand utjämnats och försvunnit.

En annan uppdelning som förekommer är den mellan bofasta bönder och nomader, kallade beduiner. Beduinerna har sedan 1900-talet börjat bosätta sig i städer och den gamla livsstilen börjar försvinna. De kristna araberna har blivit färre i förhållande till muslimerna, som är den alldeles övervägande delen av araberna.

^ ”To count or not to count”. The Economist. 26 mars 2009. ISSN 0013-0613. https://www.economist.com/europe/2009/03/26/to-count-or-not-to-count. Läst 28 juli 2021.
^ Shoup, John A. (2011-10-31) (på engelska). Ethnic Groups of Africa and the Middle East: An Encyclopedia. ABC-CLIO. ISBN 978-1-59884-362-0. https://books.google.se/books?id=SPBfnT_E1mgC&pg=PA16&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 28 juli 2021

[1] ”To count or not to count”. The Economist. 26 mars 2009. ISSN 0013-0613. https://www.economist.com/europe/2009/03/26/to-count-or-not-to-count. Läst 28 juli 2021.

[2] Shoup, John A. (2011-10-31) (på engelska). Ethnic Groups of Africa and the Middle East: An Encyclopedia. ABC-CLIO. ISBN 978-1-59884-362-0. https://books.google.se/books?id=SPBfnT_E1mgC&pg=PA16&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 28 juli 2021

[1]

[2]