Fysikaliskt arbete | |
Grundläggande | |
---|---|
Definition | Energimängden som omvandlas när en förflyttning sker under inverkan av en kraft |
Storhetssymbol(er) | |
Härledningar från andra storheter | W = F · s W = τ θ |
Enheter | |
SI-enhet | J = N·m = kg·m2·s−2 |
SI-dimension | L2·M·T−2 |
CGS-enhet | erg |
CGS-dimension | L2·M·T−2 |
Arbete eller fysikaliskt arbete är inom fysiken den energimängd som omvandlas när en förflyttning sker under inverkan av en kraft.
Den härledda SI-enheten för arbete är joule (J) = N·m = W·s = kg·m²/s². Andra enheter är bland andra kilowattimme (kWh), kalori och elektronvolt.
Det arbete som utförs av en konstant kraft med storleken F på en punkt som rör sig en förskjutning s i riktningen för kraften är produkten
Om exempelvis en kraft av 10 newton (F = 10 N) verkar i en punkt som färdas två meter (s = 2 m), utförs ett arbete W = (10 N) (2 m) = 20 Nm = 20 J, vilket ungefär är arbetet att lyfta en 1-kilos vikt från marken till 2 meters höjd mot tyngdkraften. Arbetet fördubblas antingen genom att lyfta dubbla vikten samma avstånd eller genom att lyfta samma vikt dubbla avståndet. Exempel på en lyftanordning:
Om linan dras en sträcka s med kraften F, lyfts lasten sträckan s/2, men kraften som verkar på vikten är 2F, varför det fysikaliska arbetet är detsamma i båda fallen.
Termen arbete introducerades år 1826 av den franske matematikern Gaspard-Gustave Coriolis[1][2] som "vikt lyft till en viss höjd", vilket grundar sig på bruket av tidiga ångmaskiner för att lyfta hinkar med vatten från översvämmade gruvgångar.