Utmynnar i | Gulf of Urabá | |
---|---|---|
Biflöde | Río Bojayá, Río Murrí, Salaquifloden | |
Vattenföring | 4 900±0,001 kubikmeter per sekund | |
Flodbäckenets area | 38 500 kvadratkilometer | |
Kontinent | Sydamerika | |
Land | Colombia | |
Inom det administrativa området | Chocó | |
Koordinater | 7°22′56″N 77°6′39″W, 5°53′40″N 76°22′48″W, 8°11′51″N 76°55′26″W | |
Längd | 644 kilometer |
Atrato är en flod i nordvästra Colombia. Floden är 670 km lång och är farbar cirka 400 km, fram till Quibdó. Den rinner upp i Cordillera Occidentals höjder i Anderna och flyter rakt norrut till Urabáviken,[1] där den bildar ett stort sumpigt delta.[2] Atrato för med sig en stor mängd sediment, vilket gör att Urabáviken snabbt fylls av detta.[1] Floden flyter genom departementet Chocó och bildar därför gräns med Antioquia vid två tillfällen.
Då floden rinner genom en smal dalgång mellan två bergskedjor, har den endast korta bifloder. De största är Río Truando, Río Sucio och Río Murri.
Guld- och platinagruvorna i Chocó finns i en del av Atratos sammanflöde, och flodsanden är rik på svavelkis. Gruvdrift och dess giftiga rester har påverkat floden och miljön negativt, skadat livsmiljön för många arter[3] och påverkat de etniska folkgrupperna. Det är till största delen afrocolombianerna och ursprungsamerikaner som lever längs floden. Floden utgör en av få möjligheterna att förflytta sig i Chocó-regionen.
Nordvästra Colombia omfattar ett område med stor mångfald av vilda djur. Under eran pleistocen var området täckt av hav där Atrato nu flyter samman med Caucafloden–Magdalenafloden. Det har föreslagits att detta blev en geografisk barriär som kan ha fått många arter att divergera genom processen med allopatrisk utbredning.[4] Till exempel föreslog Philip Hershkovitz att bomullshuvudtamarinen (Saguinus oedipus) och vitfotad tamarinen (Saguinus leocopus) divergerade på grund av uppkomsten av Atrato, och idag är de huvudsakligen åtskilda av floden.[4]