Baptisterium

Baptisterium (av grekiska baptisterion = "simbassäng"), dopkyrka, dopkapell, var under antiken och medeltiden en kyrkobyggnad med dopbassäng, i vilken dop förrättades.^[1] Sådana kyrkor var i regel helgade åt Johannes Döparen och oftast runda eller åttkantiga och försedda med kupoltak. I mitten fanns en cistern eller bassäng med vatten vari den nakna dopkandidaten nedsänktes tre gånger.

Det äldsta kända baptisteriet har påträffats i Dura-Europos vid Eufrat och är från omkring år 230.

Sedermera, då barndopet blivit vanligt, ersattes cisternen av en dopfunt. I Italien fanns ganska länge bruket att bygga baptisterier kvar, och där finns också en mängd berömda dopkyrkor i bland andra Rom, Florens, Pisa, Ravenna och Parma.