Beryllium

Beryllium
Nummer
4
Tecken
Be
Grupp
2
Period
2
Block
s

Be

Mg
LitiumBerylliumBor
[He] 2s2
4Be



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa9,0121831(5)[1] u
UtseendeVit–grå metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.1,848[2] g/cm3
– flytande, vid smältpunkten1,69 g/cm3
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 560 K (1 287 °C)
Kokpunkt3 243 K (2 970 °C)
Kritisk punkt5 205 K (4 931,85 °C)
? MPa (extrapolerad)
Molvolym4,85 × 10−6 /mol
Smältvärme10,456 kJ/mol
Ångbildningsvärme223,764 kJ/mol
Specifik värmekapacitet1 825[3] J/(kg × K)
Molär värmekapacitet16,443 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 1 462 1 608 1 791 2 023 2 327 2 742
Atomära egenskaper
Atomradie105 pm
Kovalent radie96 pm
van der Waalsradie153 pm
JonisationspotentialFörsta: 899,5 kJ/mol
Andra: 1 757,1 kJ/mol
Tredje: 14 848,7 kJ/mol
Fjärde: 21 006,6 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion4,98[4] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[He] 2s2
e per skal2, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd+2, +1[5]
Oxider (basicitet)BeO (amfoterisk)
Elektronegativitet1,57 (Paulingskalan)
1,576 (Allenskalan)
Normalpotential−1,97 V (Be2+ + 2 e → Be)
Diverse
KristallstrukturHexagonal tätpackad (hcp)
Kristallstruktur
Ljudhastighet12890[6] m/s
Termisk expansion11,3 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga190 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet31,3 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet36 × m (20 °C)
MagnetismDiamagnetisk
Magnetisk susceptibilitet−2,3 × 10−5[7]
Youngs modul287 GPa
Skjuvmodul132 GPa
Kompressionsmodul130 GPa
Poissons konstant0,032
Mohs hårdhet5,5
Vickers hårdhet1670 MPa
Brinells hårdhet590–1320 MPa
Identifikation[8]
CAS-nummer7440-41-7
EG-nummer231-150-7
Pubchem5460467
UN-nummer1567
1566 (berylliumpulver)
SMILES[Be]
InChI1S/Be
InChiKey = ATBAMAFKBVZNFJ-UHFFFAOYSA-N
RTECS-nummerDS1750000
Historia
NamnursprungBeryll, ett mineral.[9] [10]
UpptäcktLouis Nicolas Vauquelin (1797)
Första isolationFriedrich Wöhler & Antoine Bussy (1828)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Berylliumisotoper


Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


7Be
Spår 53,22 d ε 0,862 7Li
8Be
{syn.} 6,7 × 10−17 s α 6,8(17) × 10−6 4He
9Be
100 % Stabil
10Be
Spår 1,39 × 106 a β 0,556 10B
11Be
{syn.} 13,81 s β 11,506 11B
β + α 2,841 7Li


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [11]
06 – Giftig
Giftig
08 – Hälsofarlig
Hälsofarlig
H-fraserH350i, H330, H301, H372, H319, H335, H315, H317
P-fraserP201, P260, P280, P284, P301+310, P305+351+338
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [11]
Mycket giftig
Mycket giftig
(T+)
R-fraserR49, R25, R26, R48/23, R36/37/38, R43
S-fraserS53, S45
NFPA 704

1
3
0
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Beryllium är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Dess kemiska egenskaper avviker dock en del från de övriga alkaliska jordartsmetallerna, så att den i vissa avseenden påminner om aluminium. Beryllium är ett tämligen ovanligt grundämne, men koncentreras i vissa mineral, speciellt beryll (genomsnittsformel Be3Al2(SiO3)6), vilket är både en ädelsten och råvara till berylliumframställning. Som ädelsten kallas beryllen smaragd när den är grön, akvamarin när den är blekt blågrön och ädelberyll för alla övriga färger.[12] Även gula, rosafärgade och violetta varianter av beryll förekommer sällsynt. Färgen kommer av föroreningar i stenen. Beryllium har atomnummer 4. Ett annat berylliummineral är Gadolinit.

  1. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  2. ^ N. N. Greenwood, A. Earnshaw: Chemie der Elemente, 1. Auflage, VCH, Weinheim 1988, ISBN 3-527-26169-9, S. 136.
  3. ^ Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente, S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
  4. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage. Walter de Gruyter, 2005, ISBN 3-11-017485-5, S. 361.
  5. ^ ”Beryllium: Beryllium(I) Hydride compound data”. bernath.uwaterloo.ca. Arkiverad från originalet den 2 december 2007. https://web.archive.org/web/20071202130342/http://bernath.uwaterloo.ca/media/252.pdf. Läst 10 december 2007. 
  6. ^ Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .
  7. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
  8. ^ PubChem [1]
  9. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  10. ^ – Online Etymological Dictionary
  11. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8020
  12. ^ Walter Schumann (2002), Ädelstenar och Prydnadsstenar, Världens alla arter och varieteter 1600 exempel, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, sidan 106, ISBN 978-91-631-9069-8

Developed by StudentB