Bob Marley | |
Födelsenamn | Robert Nesta Marley |
---|---|
Född | 6 februari 1945 Nine Miles, St Ann, Jamaica |
Död | 11 maj 1981 (36 år) Miami, Florida, USA |
Bakgrund | Jamaica |
Genrer | Reggae (roots reggae, lovers rock), ska, rocksteady |
Roll | Sångare, musiker, låtskrivare |
Instrument | Gibson Les Paul |
År som aktiv | 1962 – 1981 |
Skivbolag | Under de stora åren 1973 – 1981 Island Records (distribution) och egna Tuff Gong (produktion) |
Relaterade artister | The Wailers, Peter Tosh, Bunny Wailer |
Utmärkelser
Jamaicas förtjänstorden (1981) Rock and Roll Hall of Fame (1994)[1] Grammy Lifetime Achievement Award (2001) Stjärna på Hollywood Walk of Fame |
Robert Nesta "Bob" Marley, född 6 februari 1945 i St Ann i Jamaica, död 11 maj 1981 i Miami i Florida som Berhane Selassie, var och är ännu den störste reggaeprofilen genom tiderna, en av världens främsta musikartister med miljontals fans världen över.[2] Marley var son till den brittiske officeren Norval Sinclair Marley (som aldrig var en del av hans liv) och Cedella Booker. Marley gifte sig den 10 februari 1966 med Rita Marley, född Alpharita Constantia Anderson.[3]
Under 1960-talet, när musiktypen ska var det som gällde i hemlandet Jamaica, var Bob Marley förstesångare i en på Jamaica mycket populär och begåvad vokalistgrupp vid namn The Wailers (från början kallad The Teenagers). De tre männen Marley, Neville Livingston (Bunny Wailer) och Peter Tosh skulle senare alla tre satsa på solokarriärer och bli världsstjärnor. En fjärde medlem var sångerskan Beverly Kelso, och de tre kompades av några av Jamaicas mest framstående musiker The Skatalites. År 1963 slog gruppen igenom med Marleys låt "Simmer Down". Mellan december 1963 och augusti 1966 sjöng Wailers in drygt 100 låtar för musikproducenten Coxsone Dodd, som ägde Studio One med inspelningsstudio och skivmärke.[4] Men ska-musiken var alltför främmande för utländska öron, och det var bara ett fåtal ungdomar, som Millie Small ("My Boy Lollipop"), som lyckades få en eller annan hit utomlands. Wailers-medlemmarna fick en liten veckolön av Dodd och de balanserade hela tiden på svältgränsen.[5][6][7]
Med tiden lärde sig de tre att spela instrument förutom att komponera låtar. De lämnade Dodds stall och försökte klara sig på egen hand. Efter flera svåra år, och en kort tids samarbete med producenten och reggaegeniet Lee "Scratch" Perry, utvecklades de tre i början av 1970-talet till internationella stjärnor inom den då nya musikstilen reggae, som de i stor utsträckning var med och utvecklade. En bidragande orsak till Marleys internationella genombrott var att redan kända artister tolkade hans låtar, till exempel Johnny Nash med "Stir It Up" 1972 och Eric Clapton med "I Shot The Sheriff" 1974, vilka båda blev hits.[8]
Omkring 1974–1975 blev Marley den dominerande reggaestjärnan som attraherade en hel värld, även om hans grupp Bob Marley & The Wailers inte alltid var populärast i hemlandet Jamaica.[9] Trots sin förtida död i cancer 1981 fick Marley hela tiden nya fans. Han banade väg för nya reggaeband – både jamaicanska och andra – och erkänns som en av de mest kända populärmusikerna från efterkrigstiden över hela världen.[10] Han är far till bl.a. reggaeartisterna David Nesta "Ziggy" Marley, Stephen Marley, Julian Marley, Ky-Mani Marley och Damian Marley.
Några av hans mest välkända låtar är "No Woman No Cry", "Three Little Birds", "Buffalo soldier", "One Love", "I Shot the Sheriff", "Exodus","Jamming", "Get Up Stand Up", "Stir It Up" och "Trenchtown Rock". Bob Marley har genom sin musik även influerat andra musikstilar. Marley har spelat in avsevärt mycket mer pengar efter sin död än medan han var i livet. Bob Marley invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1994.[11]