Bombflygplan

Övre vänster: Boeing B-17 flygande fästning, ett av andra världskrigets mest ökända bombflygplan.
Över höger: Bombrummet på en Avro Lancaster fullastad med olika sorters bomber.
Undre vänster: Northrop Grumman B-2 Spirit, ett modernt smygbombplan.
Undre höger: GBU-31 JDAM dumbomber monterade externt på en Boeing B-52 Stratofortress.

Bombflygplan (svenskt flygvapenprefix: B), ofta förkortat bombplan eller bombare i talspråk, är en typ av stridsflygplan som är konstruerat för att primärt bära och bruka flygbomber som attackmetod. Bomberna bärs antingen internt eller externt och varierar i storlek och mängd beroende på bärare och uppdrag. Interna bomber sitter i ett så kallat bombrum medan externa bomber sitter på så kallade bombbalkar. Bombplan används generellt för att bomba mål bortom fronten (strategiska mål) till skillnad från attackflygplan som generellt bombar mål vid fronten som en form av understöd. Bombplanen eskorteras vanligen av jaktplan då de är lätta mål att skjuta ner.

I modern tid har större delen av bombflygplanstyper blivit ersatta av attackflygplan och enhetsflygplan eftersom dessa kan utföra majoriteten av möjliga bombuppdrag. De enda klassiska typerna av bombflygplan som finns kvar är strategiska bombflygplan och havsövervakningsplan. Havsövervakningsplan med sin långsamma marschhastighet passar bättre för ubåtsjakt än attack- och enhetsflygplan och har dessutom bättre räckvidd. Strategiska bombflygplan kan bära flera ton kärnvapen och agerar huvudsakligen hot och politisk försäkring i modern tid. Strategiska bombflygplan har dock använts i strid på mindre skala i modern tid, såsom exempelvis Northrop Grumman B-2 Spirit som användes under Kosovokriget på slutet av 1990-talet.