Borax | |||
| |||
Systematiskt namn | Dinatriumtetraborat | ||
---|---|---|---|
Övriga namn | Natriumborat | ||
Kemisk formel | Na2B4O7 · 10 H2O eller Na2[B4O5(OH)4] · 8 H2O | ||
Molmassa | 381,37 g/mol | ||
Utseende | Vita kristaller | ||
CAS-nummer | 1330-43-4 | ||
Egenskaper | |||
Densitet | 1,73[1] g/cm³ | ||
Löslighet (vatten) | 550 g/l | ||
Smältpunkt | 75 °C (gäller dekahydratet; 741 °C om vattenfri) | ||
Kokpunkt | 1575 °C | ||
Faror | |||
Huvudfara |
| ||
NFPA 704 | |||
LD50 | 2600 – 4500 mg/kg | ||
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Borax, dinatriumtetraborat, är ett färglöst mineral, som förekommer i två former, dels dekahydrat med bara bundet kristallvatten, dels oktahydrat där en del av kristallvattnet har reagerat med mineralet och bildat hydroxid.
Borax förekommer naturligt som mineralet tinkal. Vanligast förekommer borax som utkristalliseringar vid stränderna och på botten av utloppslösa sjöar tillsammans med soda och bergssalt. Borax kristalliserar där som monoklina prismor, är fettglänsande, färglös till gråaktig eller gulaktig. Boraxsjöar förekommer bland annat i Iran, Tibet och Kalifornien. Utvinning ur dessa källor är dock sällsynt. I stället utvinns borax ur andra bormineral som boronatrokalcit, kolemanit, pandermit med flera. Tidigare utvanns borax främst ur borsyra blandad med natriumkarbonat.[2] Borax, dinatriumtetraborat, är reproduktionsstörande och klassat som utfasningsämne (det har så allvarliga egenskaper att det inte bör användas) av Kemikalieinspektionen.[3][ej i angiven källa]