Byggnadsstyrelsen, fram till 1967 Kungliga Byggnadsstyrelsen[1] var ett svenskt statligt verk, som bildades den 1 januari 1918 genom ombildning av Överintendentsämbetet.
Byggnadsstyrelsen uppgift var i huvudsak att verka för en sund utveckling av byggnadsverksamheten, öva högsta inseendet över det offentliga husbyggnadsväsendet, förvalta statens för civilt ändamål anslagna byggnader samt tillhandagå med råd och upplysningar inom området för sin verksamhet. Byggnadsstyrelsen utgjordes av en generaldirektör och chef samt som ledamöter sju byråchefer, vilka förestod respektive utrednings-, byggnads-, intendents-, kulturhistoriska, stadsplane- och administrativa byrån samt en värmeteknisk avdelning. Chefen för byggnadsbyrån benämndes byggnadschef, de övriga byråcheferna med undantag av cheferna för administrativa byrån och den nytillkomna värmetekniska avdelningen byggnadsråd.[2] Ansvaret för den fysiska planeringen överfördes 1967 till det nyinrättade Statens planverk.[3]
Ansvaret för statliga myndigheters lokalfrågor innebar bland annat att en mängd byggnadsverk uppfördes genom Byggnadsstyrelsens försorg, till exempel inom förvaltning, domstolsväsende, museer, högre utbildning och forskning.
1926 uppfördes Ämbetshuset som byggnadsstyrelsens säte på Kungsholmen i Stockholm efter ritningar av arkitekten Axel Lindegren.[4]
Byggnadsstyrelsen avvecklades 1993. Dess uppgifter övertogs av Statens fastighetsverk, Vasakronan, Akademiska Hus och Lokalförsörjningsverket (lades ner 1998).
- ^ Statens Fastighetsverk Informationsskrift Vägen till SFV 1918 Arkiverad 29 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Byggnadsstyrelsen i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Nationalencyklopedin, band 3 (1990), sid. 477.
- ^ Stockholms stadsmuseums inventering 1990, sidan 138