Dopamin | |
| |
Systematiskt namn | 4-(2-aminoetyl)bensen-1,2-diol |
---|---|
Övriga namn | 2-(3,4-dihydroxifenyl)etylamin; 3,4-dihydroxifenetylamin; 3-hydroxityramin; DA; Intropin; Revivan; Oxytyramin |
Kemisk formel | C8H11NO2 |
Molmassa | 153,18 g/mol g/mol |
CAS-nummer | 51-61-6 |
SMILES | Oc1ccc(cc1O)CCN |
Egenskaper | |
Smältpunkt | 128 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Dopamin eller hydroxityramin, (C8H11NO2) är en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet. Det är en katekolamin som bildas av tyrosin, och binds av G-protein vid dopaminreceptorer. Dopamin verkar dels i sig, dels är det en föregångare till noradrenalin och adrenalin.[1] Upptäckten av dopamin som en neurotransmittor gjordes av den svenske neuroforskaren Arvid Carlsson, enligt Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet år 2000. Men forskning kring dopamin pågick vid både Lunds universitet och Karolinska institutet och i Lund skedde en mycket stor del av denna forskning vid Histologiska institutionen under professor Nils-Åke Hillarps ledning.
Dopaminet har under årtionden varit föremål för intensiv forskning, eftersom dess verkning har kunnat sammankopplas med en rad patologiska tillstånd och sjukdomar, såsom Parkinsons sjukdom, affektiva och psykotiska tillstånd, substansmissbruk, ADHD, med mera.