Dragon (av franska: dragon, "drake") var ursprungligen en infanterisoldat som förflyttade sig till häst men stred till fots. Dragoner kunde dock även nyttjas som lätt kavalleri. De var i början av 1700-talet beväpnade med dragonmusköt eller karbin, pistoler samt värja. Dragonerna var ett truppslag mellan infanteri och kavalleri och hade därför vissa saker gemensamt med infanteriet som exempelvis trumslagare och hautboister på regementet och andra detaljer gemensamt med kavalleriet som exempelvis pukslagare, hästmunderingar och pistoler. Deras fälttecken kallas dragonfana.[1]
Namnet dragon kommer förmodligen från de karbiner de ursprungliga franska dragonerna använde. Deras kolvar var snidade som drakhuvuden, en association till den eld som liksom ur drakkäftar kom ut från bössmynningen. En annan teori är att namnet kommer från ett av de första franska dragonförbanden som på sitt standar hade motivet av en drake; på medeltiden en symbol för styrka och kraft. Bruket att namnge ett vapen är dock äldre, då allt krutvapen hade särskiljande namn oavsett storlek som kulverin, serpentin, falk, falkonett et cetera. Det kan också tänkas att infanterister med sin lösa rock och brinnande tändsticka i galopp liknade en mytologisk drake.