En dykarklocka är ett instrument för att dyka. En beskrivning av en sådan apparat gjordes redan av Aristoteles på 300-talet f.Kr.[1] Den är ett nedtill öppet klockformigt kärl som när den sänks ner i vatten fortsätter att vara luftfylld i den övre delen av klockan. Volymen av den luftfyllda delen beror av vattentrycket. Det finns öppna och stängda dykarklockor.[2]
Den öppna dykarklockan är formad som en upp-och-nervänd behållare. När klockan sänks ner i vattnet hindrar den i klockan befintliga luften att vattnet tränger in och luften i klockan komprimeras på grund av vattentrycket. Den moderna öppna dykarklockan är försedd med en luftslang från ytan, och påminner mycket om äldre dykarklockor i sin utformning.
Under 1900-talet uppfanns den stängda dykarklockan för att förenkla och snabba på processen att transporten dykaren från botten till ytan, något som tidigare inte varit möjligt på grund av risken för tryckfallssjuka. Den stängda dykarklockan påminner om en tryckkammare. Trycket i klockan justeras mekanisk så att det blir lika högt som det omslutande vattnets. Dykarklockan är ansluten till en båt eller annat dyksystem genom telefonkommunikation och en så kallad navelsträng.[3][4]