Elamitiska | |
Elamitisk inskrift från Susa cirka 1140 f.Kr. | |
Talas i | Södra Iran |
---|---|
Status | Utdött |
Utdött | Ca 300 f.Kr. |
Språkfamilj | Isolat
|
Språkkoder | |
ISO 639‐2 | elx |
ISO 639‐3 | elx |
Elamitiska är ett utdött språk som talades i det forntida riket Elam i nuvarande sydvästra Iran omkring 3000–300 f.Kr. Det har inte kunnat visas att elamitiskan är besläktad med något annat språk. Den hör varken till de semitiska språken (som exempelvis akkadiskan) eller till de indoeuropeiska språken (som till exempel hettitiskan och fornpersiskan). Den är med säkerhet inte heller besläktad med grannspråket sumeriskan. Många forskare betraktar elamitiskan som ett isolatspråk, men vissa hävdar att det finns ett släktskap med de dravidiska språken på Indiska halvön inom en hypotetisk elamo-dravidisk språkfamilj[1][2][3]. En annan hypotes är att det tillhörde en större språkgemenskap med Centralasien innan indoeuropeiska folk bosatte sig där och trängde undan elamitiskans föregångare. En tredje är att elamitiskan är besläktad med de afro-asiatiska språken, vilket trots allt skulle göra den till en avlägsen släkting till sina semitiska grannar.
Den proto-elamitiska skriften, som började användas omkring 3200 f.Kr, har hittills inte kunnat tydas. Från omkring 2400 f.Kr. och fram till cirka 350 f.Kr. finns elamitiska texter skrivna med kilskrift. Dessa texter utgör alltså sammanlagt en tvåtusenårig tradition. Av de tre olika skriftsystemen har två utvecklats från mesopotamiska skriftsystem, medan den tredje ("streckskriften") är en elamitisk uppfinning. Elamitiskan levde vidare som ett officiellt språk i Perserriket, men försvann sedan för att ersättas med iranska språk.
Vetenskapen om det elamitiska språket, kulturen och historien kallas elamistik.