Epanalepsis

Stilfigurer

DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio

JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke

ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma

STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon

TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi

UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi

UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis

ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Epanalepsis (från grekiskans ἐπανάληψις, 'upprepning') är en retorisk stilfigur, där samma ord eller fras både inleder och avslutar samma eller nästkommande sats.[1]

Epanalepsis ger vid användning en rytmisk karaktär till texten/talet. Stilfiguren kan även vara strategiskt smart att använda då man ges möjlighet att placera viktiga ord, fraser eller uttryck i både början och i slutet av en mening eller sats, och det är i regel just inledningen och avslutningen från ett tal eller text som vi minns bäst.

Epanalepsis kan dock även förekomma mitt i en sats, samt att det upprepade ordet (eller frasen) inte behöver vara just det inledande,[2] exempelvis "He smiled the most exquisite smile, veiled by memory, tinged by dreams" – Virginia Woolf

Det upprepade ordet eller frasen behöver inte heller vara identisk,[3] exempelvis "No matter where I end up, I never seem to feel any different or any better—no matter where I land."

  1. ^ Lindqvist, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid. sid. 282 
  2. ^ ”Epanalepsis Definition”. https://www.litcharts.com/literary-devices-and-terms/epanalepsis. Läst 13 mars 2020. 
  3. ^ ”Epanalepsis definition”. https://www.litcharts.com/literary-devices-and-terms/epanalepsis. Läst 13 mars 2020. 

Developed by StudentB