Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2023-04) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Eric John Ernest Hobsbawm, född 9 juni 1917 i Alexandria, Egypten, död 1 oktober 2012 i London, var en brittisk marxistisk historiker och författare.
Hobsbawm föddes i Egypten men flyttade senare till Europa, där han kom att växa upp i Wien och Berlin. Trots att han var uppväxt i tyskspråkiga länder talade hans mor och hans judiske far, Leopold Percy Obstbaum, engelska med barnen. Hobsbawm var medlem i Storbritanniens kommunistiska parti och dess Communist Party Historians Group. Han var en av de ledande forskarna inom den brittiska marxistiska traditionen med dess starka inslag av kulturanalys. Hobsbawms utgångspunkt var en ekonomisk-historisk analys av den brittiska industrialiseringen och dess inflytande på arbetarklassen (Industry and Empire, 1968). I Primitive Rebels (1959) och Labouring Men (1964) undersökte han arbetarnas livsvillkor och protester ur deras eget perspektiv. Hobsbawms stora syntes för modern tid presenterades i The Age of Revolution (1962), The Age of Capital (1975), The Age of Empire (1987) och On the Edge of the New Century (2000), vilka har utkommit i svensk översättning.
Eric Hobsbawm undervisade från 1959 vid University of London, Birkbeck College, där han 1970 erhöll sin professur i social och ekonomisk historia. Efter sin pensionering 1982 undervisade han vid New School of Social Research i New York. Han tillhörde sedan 1978 Royal Society och var sedan 1998 ledamot av Order of the Companions of Honour.