Erik Dahlbergh

Erik Dahlbergh
Dahlbergh avporträtterad av David Klöcker Ehrenstrahl iklädd Riksrådsdräkt.
Titlar
Greve/friherre
Överste
Tidsperiod	1674–1687
Generalmajor
Tidsperiod	1687–1693
Landshövding i Jönköpings län
Tidsperiod	1687–1693
Generalfälttygmästare
Tidsperiod	1692–1703
Generalguvernör i Bremen och Verden
Tidsperiod	1693–1696
Fältmarskalk
Tidsperiod	1693–1703
Generalguvernör i Livland
Tidsperiod	1696–1702
Yrke	Militär
Övrigt arbete	Generalkvartermästare, kammarskrivare, kommendant, kungligt råd, krigsråd, ledamot av administrativa kommissioner, arkitekt, tecknare
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Tjänstetid	1647–1702
Slag/krig	Nordiska krigen Tåget över Bält Stormningen av Köpenhamn Skånska kriget Slaget vid Halmstad Slaget vid Lund Stora nordiska kriget Belägringen av Riga Slaget vid Düna
Personfakta
Född	10 oktober 1625 Stockholm, Sverige
Död	16 januari 1703 (77 år) Stockholm, Sverige
Begravd	Turinge kyrka
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Dahlbergh
Sätesgård	Ströppsta, Turinge socken, Södermanland
Far	Jöns Eriksson Dahlberg
Mor	Dorotea Matsdotter
Familj
Make/maka	Maria Eleonora Drakenhielm
Erik Dahlberghs gravkor i Turinge kyrka
Erik Dahlbergh som staty på Stockholms slott fasad mot Slottsbacken
Namnteckning

Erik Dahlbergh, fram till det att han adlades 1660 Erik Jönsson, född 10 oktober 1625 i Stockholm, död 16 januari 1703 i Stockholm, gravsatt i Turinge kyrka i Södermanland, var en svensk greve, militär, arkitekt och ämbetsman; krigsråd 1677, landshövding i Jönköping 1687–1693, fältmarskalk 1693, generalguvernör i Bremen och Verden 1693, generalguvernör i Livland 1696–1702. Han var gift med Maria Eleonora Drakenhielm (1650–1680), dotter till generaltullmästare Wilhelm Böös Drakenhielm.

Erik Dahlbergh planerade och redigerade det berömda planschverket Suecia antiqua et hodierna (Det forna och nuvarande Sverige), som innehåller ett stort antal kopparstick över svenska slott och städer, där många bygger på Erik Dahlberghs egna teckningar.

Erik Dahlbergh lämnade bland annat efter sig en så kallad dagbok som gavs ut 1913, men som var känd långt tidigare. Boken är skriven i efterhand av Dahlberg och är därmed mer en självbiografi än en dagbok. Boken fick stor uppmärksamhet och har legat till grund för mycket av den tidigare historieskrivningen kring Dahlbergh. Dock har senare forskning visat att Dahlbergh i stora stycken förskönar och framhäver sig själv och att boken är full av felaktigheter. Ett exempel är hans beskrivning av sin insats vid Tåget över Bält, en efterhandskonstruktion som stämmer dåligt med andra historiska källor.^[1][2]