| |
| |
Area: | 10 180 000 km² |
Folkmängd: | 746 419 440 |
Antal stater: | 45 |
Högsta punkt: | Elbrus 5 642 m ö.h. |
Lägsta punkt: | Kaspiska havet 28 m u.h. |
| |
Stater[1][2][3][4][5][6][7][8][9][10] | |
Albanien Andorra Belarus Belgien Bosnien och Hercegovina Bulgarien Danmark Estland Finland Frankrike Georgien[11][12] Grekland Irland Island Italien Kroatien Lettland Liechtenstein Litauen Luxemburg Malta Moldavien Monaco |
Montenegro Nederländerna Nordmakedonien Norge Polen Portugal Rumänien Ryssland San Marino Schweiz Serbien Slovakien Slovenien Spanien Storbritannien Sverige Tjeckien Tyskland Ukraina Ungern Vatikanstaten Österrike |
| |
Särskilda områden | |
Athos Färöarna Gibraltar Guernsey Isle of Man |
Jersey Kosovo Svalbard Åland |
| |
Stater som har delar av ytan i Europa | |
Azerbajdzjan Kazakstan |
Ryssland Turkiet |
Största städer: |
Europa (från grekiskans: Ευρώπη) är jordens näst minsta världsdel till ytan men tredje folkrikaste, med lite mer än 750 miljoner invånare (2023) varav över 90 procent talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Europa är världens näst mest tätbefolkade världsdel och har den näst högsta produktiviteten per person. Världsdelen Europa utgör den västligaste delen av kontinenten Eurasien, och avgränsas av Atlanten i väster (gränsen mot Nordamerika går genom Danmarksundet mellan Island och det danska autonoma landet Grönland), Medelhavet i söder och Norra ishavet i norr, medan gränsen mot Asien i öster går längs Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus vattendelare och Svarta havet (som är ett innanhav av Medelhavet).
De första moderna människorna kom till Europa för cirka 40 000 år sedan.[13] Under istiden var de nordligaste delarna obeboeliga och befolkningen levde i refugier i södra och sydöstra Europa, efter istiden expanderade de europeiska stammarna norrut. Under yngre stenåldern och bronsåldern skedde stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, oftast med centrum kring Medelhavet. Under Romarrikets storhetstid under de första seklerna e.Kr. växte den nya religionen kristendomen snabbt. Under renässansen grundlades den dynamik som gav upphov till den europeiska upplysningen, den industriella revolutionen och vetenskapens framväxt.[14] Under andra hälften av det andra millenniet e.Kr. skedde snabb befolkningstillväxt och miljontals européer utvandrade till andra världsdelar. Främst Frankrike, Storbritannien, Portugal, Nederländerna och Spanien, men även flera andra länder, skaffade sig kolonier och utländska besittningar och spred europeisk kultur globalt.[15]
Allt färre européer är under 2000-talet troende kristna,[16] och majoriteten av yngre människor beräknas under 2000-talet sakna religiös tillhörighet.[17] Europas politik präglas i dag av samarbetet inom Europeiska unionen (EU), som växte fram ur tidigare europeiska samarbeten och i dag består av 27 medlemsstater (varav 26 ligger geografiskt i Europa, medan Cypern ligger geografiskt i Asien). Östeuropa präglas geografiskt, ekonomiskt och politiskt av ett stort Ryssland, vilket under större delen av 1900-talet fungerade som den centrala delen i Sovjetunionen.[18]