Finska kriget

Finska kriget
	Del av rysk-svenska kriget och Napoleonkrigen; (Svensk-franska kriget)
	; Medurs uppifrån:; Belägringen av Sveaborg, Slaget vid Revolax, Slaget vid Virta bro, Träffningen vid Ratan och Slaget vid Oravais.
Ägde rum	21 februari 1808–17 september 1809
Plats	Finland, Sverige
Resultat	Rysk seger, Freden i Fredrikshamn Sverige förlorar Finland; Ny statsgräns upprättas längs älvarna Könkämä, Muonio och Torne älv.; Åland samt delar av dåvarande Västerbotten och Lappland blir delar av Kejsardömet Ryssland;
Stridande
Sverige Storbritannien	Ryssland Danmark–Norge; Frankrike
Befälhavare och ledare
Gustav IV Adolf; Karl XIII Överbefälhavare: Wilhelm Mauritz Klingspor; Carl Nathanael af Klercker; Johan af Puke (Västerbottensexpeditionen) Generalstaben: Johan Fredrik Aminoff; Gustaf Löwenhielm; Carl Johan Adlercreutz (Tidigare brigadchef) Brigadchefer: August Fredrik Palmfelt; Georg Carl von Döbeln; Enoch Furuhjelm (Tillfälligt); Johan Adam Cronstedt; Hans Henrik Gripenberg (Tidigare stabschef); Johan August Sandels; Gustaf Edelstam; Odert Reinhold von Essen; Pehr Brändström; Fredrik Christian von Platen Kommendanter: Carl Olof Cronstedt; Fredrik Adolf Jägerhorn; Carl Magnus Gripenberg	Alexander I; Fredrik Vilhelm von Buxhoevden; Bogdan von Knorring; Michail Barclay de Tolly; Nikolaj Kamenskij; Jakov Petrovitj Kulnev; Pjotr Bagration
Styrka
21 000 man	24 000 man vid krigsutbrottet; ca 50 000 man vid slutet av kriget
Förluster
7 000 döda och sårade i strid; 53 000 döda av sjukdomar och andra umbäranden	10 000 döda och sårade i strid

Finska kriget (finska: Suomen sota; ryska: Финляндская война), även kallat 1808–1809 års krig, utkämpades mellan Sverige och Kejsardömet Ryssland. I detta krig stöddes Sverige av Storbritannien, medan Ryssland stöddes av Republiken Frankrike (ofta kallat första franska kejsardömet), samt dess talrika bundsförvanter (bland andra Danmark-Norge). Kriget utkämpades som ett led i Napoleonkrigen. Kriget bröt ut som en konsekvens av att tsar Alexander I av Ryssland och kejsar Napoleon I slutit fred i Tilsit i juli 1807. Uppgörelsen förpliktade Alexander I att gå till angrepp mot Sverige ifall landet inte bröt sina förbindelser med Storbritannien och gick med i Napoleons handelsblockad mot Storbritannien.

Kriget fick stora följder för det svenska riket, eftersom Sverige förlorade hela området Finland och landskapet Österbotten till Ryssland. De förlorade områdena blev sedan ett storfurstendöme och blev därmed en del av det ryska imperiet fram till sin självständighet 1917.

^ [a b] Hårdstedt 2006, s. 39
^ «Förlusterna av stupade och sårade i samband med striderna bör på den svenska siden ha uppgått til åtminstone 7 000 soldater – hälften av dessa bland soldater från Finland.», Hårdstedt 2006, s. 332
^ «Mer än 60 000 män hade förlorats. Mindre än en tredjedel i stupade, mer än två tredjedelar genom sjukdom och umbäranden.», Sandström 2008, s. 226
^ «På den ryska sidan är det ännu svårare att beräkna förlusterna. På slagfälten stupade och sårades 10 000 man.», Hårdstedt 2006, s. 332

[Hårdstedt2006_s39-1] [a b] Hårdstedt 2006, s. 39

[Hårdstedt2006_s332-2] «Förlusterna av stupade och sårade i samband med striderna bör på den svenska siden ha uppgått til åtminstone 7 000 soldater – hälften av dessa bland soldater från Finland.», Hårdstedt 2006, s. 332

[3] «Mer än 60 000 män hade förlorats. Mindre än en tredjedel i stupade, mer än två tredjedelar genom sjukdom och umbäranden.», Sandström 2008, s. 226

[Hårdstedt2006_s332_II-4] «På den ryska sidan är det ännu svårare att beräkna förlusterna. På slagfälten stupade och sårades 10 000 man.», Hårdstedt 2006, s. 332

[1]

[2]

[3]

[4]