Franska Polynesien

Polynésie française Porinetia Farani
Flagga
Valspråk: Tahiti Nui Mare'are'a
Nationalsång: Marseljäsen, Ia Ora 'O Tahiti Nui
Huvudstad		Papeete
Största stad		Faʻaʻā
Officiellt språk		Franska, tahitiska
Statsskick		Franskt utomeuropeiskt territorium
-	president	Frankrikes president
-	premiärminister	Lokal president Édouard Fritch, Haut-commissaire Lionel Beffre
-	Erkänd	autonomi 29 juni 1984
Area
-	Totalt	4 167 km² (173:a)
-	Vatten (%)	12%
Befolkning
-	års uppskattning	264 000 (180:e)
-	Befolkningstäthet	63,4 inv./km² (130:e)
BNP (PPP)		2006 års beräkning
-	Totalt	$ 5,65 miljarder (-)
-	Per capita	$ 21 999
Valuta		CFP-franc (XPF)
Tidszon		UTC-10, -9:30, -9
Topografi
-	Högsta punkt	Mont Orohena, 2 241 m ö.h.
Nationaldag		lokal 29 juni (1984), 14 juli
Landskod		PF, PYF, 258
Toppdomän		.pf
Landsnummer		689

Franska Polynesien (franska: Polynésie française; tahitiska: Pōrīnetia Farāni), fram till 22 juli 1957 Franska Oceanien,^[1] är ett franskt utomeuropeiskt förvaltningsområde; collectivité d'outre-mer de la République française (COM), ibland inofficiellt kallat ett utomeuropeiskt land; pays d'outre-mer (POM), beläget i Polynesien i Oceanien. Det består av 118 öar och atoller utspridda över ett område med mer än 2 000 kilometers omkrets i södra Stilla havet, men dessa totala landareal är bara 4 167 kvadratkilometer.

Franska Polynesien är indelat i fem ögrupper: Sällskapsöarna som består av Îles du Vent och Îles Sous-le-vent, Tuamotuöarna, Gambieröarna, Marquesasöarna och Australöarna. Av dess 118 öar och atoller är 67 bebodda. Den mest kända ön, Tahiti, är belägen inom Sällskapsöarna. Tahiti är den folkrikaste ön och platsen för huvudstaden Papeete. Till 2007 administrerades även Clippertonön från Franska Polynesien.

Efter den stora polynesiska migrationen besökte europeiska upptäcktsresande öarna i Franska Polynesien vid flera tillfällen. År 1842 tog fransmännen över öarna och ett franskt protektorat, Etablissements des français en Océanie (EFO) (Franska besittningarna i Oceanien), etablerades. År 1946 blev det ett utomeuropeiskt territorium under Fjärde franska republikens konstitution, och polynesier beviljades rösträtt genom medborgarskap. År 1957 omdöptes det till Franska Polynesien. Sedan 28 mars 2003 har Franska Polynesien varit ett utomeuropeiskt förvaltningsområde under Republiken Frankrikes konstitutionella översyn genom L'article 74, och fick senare, med skapandet av La loi nº2004-192 den 27 februari 2004, en administrativ självständighet; två symboliska manifestationer av detta är titeln på Franska Polynesiens president och dess tilläggsbeteckning som ett utomeuropeiskt land.