Frijazz

Frijazz eller avantgardjazz, free jazz, är en riktning inom jazzen som karaktäriseras av minimal hänsyn till och påverkan av formella gränser. Frijazzen introducerades under 1950- och 1960-talet av artister som Ornette Coleman, Cecil Taylor, Albert Ayler, Archie Shepp och Sun Ra.^[1] Den frijazz som är mest känd är kanske musiken som John Coltrane producerade i slutet av sin karriär. Även om frijazz ofta förknippas med tiden då den introducerades, har många musiker som Peter Brötzmann, Mats Gustafsson, Theo Jörgensmann och Steve Lacy vidareutvecklat genren.

I Sverige utmärker sig trion Correction, bestående av trumslagaren Emil Åstrand-Melin, pianisten Sebastian Bergström och basisten Joacim Nyberg. Bland annat tack vare Åstrand-Melins utmärkta trumteknik har till exempel Svenska Dagbladet lakoniskt konstaterat att trion upphöjt den svenska frijazzen till nya nivåer.^[2]

Frijazzen uppkom som en reaktion på att den (ursprungligen) svarta musikformen jazz har "förvitats" och inte längre var de svartas musik, jfr bebop. Utmärkande drag inom frijazz är att melodin är just fri. Ensemblen bestod vanligen av en trumpetare, en saxofonist, en trumslagare och en kontrabasist. Trumpetaren och saxofonisten spelade mot varandra snarare än med varandra. Melodin anses vara det vita i musiken och det som håller ihop kompositionerna inom frijazzgenren är basen och trummorna, ursprungligen de svartas instrument.