Fuga

För andra betydelser, se Fuga (olika betydelser).

Fuga, (latin fuga, 'flykt'), är ett oftast klassiskt musikstycke där kompositören ″leker″ med olika variationer av en melodislinga genom att på olika sätt repetera den igenom två eller flera stämmor. Även tempot eller rytmen kan vara varierad, vilket gör att en fuga ofta är olämplig som dansmusik. Den hade en höjdpunkt under barocken.

Den musikteoretiska beskrivningen av en fuga utmålar en polyfon, kontrapunktisk, imitativ kompositionsform, utvecklad genom att ricercaren stramades upp och att toccatan (mer eller mindre) koncentrerades till sina polyfona avsnitt. Den är mera en sats- än en plandefinierad form, vilket kanske är logiskt med dess polyfona natur – mera en teknik för att ordna stämmorna i stycket än en standardplanritning för det som till exempel sonatformen – och drag från den kan därför lätt användas också i sonatsatser, rondon och annat.