Fullmakt

Fullmakt innebär rätt att företräda annan.

Den som lämnar fullmakt kallas fullmaktsgivare eller huvudman. Den som får fullmakt kallas som regel fullmaktstagare, fullmäktig eller ombud. Inom diplomatin betecknas den som får fullmakt i stället plenipotentiär eller befullmäktigad. Rätten kan vara begränsad på olika sätt till exempel till visst område, till visst ärende eller till viss tid. Om fullmakten inte är tidsbegränsad gäller den tills den återkallas. Centralt på avtalsrättens område rörande fullmakt är när den är giltig gentemot uppdragsgivaren, dvs när det uppstår en (upplevd) diskrepans av vad som fullmäktigen inhandlar, och när sådan klagan leder till hävning.