Back Galileo (Raumsonde) ALS Galileo (sonda espacial) AN غاليليو (مسبار فضاء) Arabic Qalileo (kosmik gəmi) Azerbaijani Галілеа (касмічны апарат) Byelorussian Галилео (космически апарат) Bulgarian Galileo (letjelica) BS Galileo (sonda) Catalan گالیلۆ (کەشتیی ئاسمانی) CKB Galileo (sonda) Czech
- För andra betydelser, se Galileo (olika betydelser).
 Galileo | |
| Status | Avslutad |
|---|---|
| Typ | Kretsare, förbiflygare |
| Organisation | NASA |
| Uppkallad efter | Galileo Galilei |
| NSSDC-ID | 1989-084B[1] |
| Uppdragets varaktighet | 21 september 2003 |
| Webbplats | Galileo Project Home Page |
| Uppskjutning | |
| Uppskjutningsplats | Kennedy Space Center LC-39B |
| Uppskjutning | 18 oktober 1989 |
| Uppskjutningsfarkost | Atlantis STS-34 (Inertial Upper Stage) |
| Omloppsbana runt Jupiter | |
| Gick in i bana | 7 december 1995 |
| Varv | 35 st |
| Förbiflygning av Venus | |
| Datum | 10 februari 1990 |
| Minsta avstånd | 16 106 km |
| Förbiflygning av Jorden | |
| Datum | 8 december 1990 |
| Minsta avstånd | 960 km |
| Förbiflygning av 951 Gaspra | |
| Datum | 29 oktober 1991 |
| Minsta avstånd | 1 600 km |
| Förbiflygning av Jorden | |
| Datum | 8 december 1992 |
| Minsta avstånd | 300 km |
| Förbiflygning av 243 Ida | |
| Datum | 28 augusti 1993 |
| Minsta avstånd | 2 400 km |
| Egenskaper | |
| Massa | 2 223 kilogram |
| Dimensioner | 5,3 meter hög |
| Effekt | 570 W |
Galileo var en rymdsond, namngiven efter den italienska vetenskapsmannen Galileo Galilei, upptäckare av de Galileiska månarna. Rymdsonden sändes upp av NASA med rymdfärjan Atlantis den 18 oktober 1989 från Kennedy Space Center i Florida, USA. Flygningen gick under namnet STS-34.[2]
Rymdsonden Galileos uppdrag var att gå in i omloppsbana runt Jupiter och utforska planeten och dess månar samt Jupiters atmosfär. På sin väg till Jupiter genomförde sonden ett flertal observationer av de inre planeterna i solsystemet. Galileo passerade, som första rymdsond, nära två asteroider, 243 Ida och 951 Gaspra och upptäckte då den första asteroidmånen, som gavs namnet Dactyl. Galileo observerade också kollisionen mellan fragment från kometen Shoemaker-Levy 9 och Jupiter år 1994. Galileo nådde Jupiter den 7 december 1995 och gick då i omloppsbana runt planeten. Den hade med sig en mindre mätsond som sändes ned mot planetens yta. Mätsonden hade som uppgift att undersöka Jupiters atmosfär. I en timma skickade den tillbaka data innan den krossades av trycket och värmen. Sedan började huvudsonden sitt uppdrag. Den kretsade i över 8 års tid i en komplicerad elliptisk omloppsbana runt Jupiter. Det blev totalt 34 varv innan den förstördes i Jupiters atmosfär den 21 september 2003. Rymdsondens bränsle var nästan slut och den riskerade att bli omöjlig att kontrollera från jorden. NASA valde då att avsiktligt sända den mot Jupiter, för att sonden inte skulle riskera att förorena någon av Jupiters månar med bakterier från Jorden.
Galileo gjorde ett flertal viktiga observationer under sina 8 år kring Jupiter.[3] Ingående studier gjordes av magnetfältet och strålningen från planeten. Den fann ett kraftigt radioaktivt bälte cirka 50 000 kilometer över Jupiters molntoppar. Mätsonden mätte upp vindhastigheter på 600 kilometer i timmen i Jupiters atmosfär och noterade också otaliga mycket kraftiga åskväder. Rymdsonden observerade i detalj Jupiters ringsystem som tros ha bildats av damm från meteoritnedslag på några av de mindre Jupitermånarna. Galileo hade också i uppgift att detaljerat studera de galileiska månarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Månarna har inbördes likheter, men också stora olikheter. Månarna visar upp isiga ytskikt, där flera av dem har flytande oceaner under isytan. Io har hela solsystemets mest omfattande vulkaniska aktivitet. Europa saknar höga berg, men visar upp en yta full med sprickor. Ganymedes har formats av omfattande landhöjningar och genererar ett eget magnetfält. Callisto är kraftigt eroderad. Galileo-projektet anses allmänt vara ett av NASA:s mest lyckade rymdsondsprojekt.[2]