Geisha

Geisha som sjunger och spelar på en samisen. Japanska träsnitt, från cirka 1803, av konstnären Kitagawa Utamaro.

Geisha (芸者) eller geigi (芸妓) är traditionella japanska underhållare. De är utbildade i olika japanska konstformer, som musik, dans och poesi. Den absoluta merparten av dagens geishor är kvinnor. En vanlig missuppfattning i västvärlden är att de är prostituerade, men det stämmer inte.[1] Begreppet "geisha" härstammar från de två orden 芸 (gei) som betyder "konst" och 者 (sha) som betyder "person som gör" eller "att vara anställd inom". Direktöversättningen skulle alltså vara "person som gör konst", men idag fungerar även översättningen "artist". Geishor är välrespekterade och det är komplicerat att bli en geisha.

Ett annat begrepp som används för geishor är geiko (芸子) vilket först började användas i Kyoto. Geishatraditionen i Kyoto är fortfarande mycket stark och än idag kallas geishorna i Kyoto för geikos. För att få bli professionell geisha (geiko) i Kyoto krävs en fem år lång utbildning. Många av de flickor som vill bli geiko är i femtonårsåldern, då den obligatoriska skolgången i Japan slutar, men de kan också vara något äldre. Hon börjar som shikomi och får hjälpa till med tvätt och städning i okiyan, geishahuset, och börjar med lektioner i dans och att spela instrument. En kort period är hon sedan minarai och börjar bära vitsmink, kimono och han-dara obi, en kortare obi än darari-obin som bärs av maiko. Strax efter det blir hon geishalärling, så kallad "maiko" (舞妓) (ordet härstammar från de två japanska orden 舞 (mai) som betyder "dansa" och 妓 (ko) som betyder "barn"), och följer med de andra geiko och maiko som bor i okiyan när de arbetar, det vill säga går till ochayas, tehus och dansar och underhåller.[2]

Den typiska bilden av geishan med vitsminkat ansikte och färggrann kimono föreställer en maiko. Fullvärdiga geishor bär enklare kimonos, de har även lägre skor, rött läppstift på båda läpparna och använder mindre rouge.[3]

Det förekommer även geishor i andra städer, men de skiljer sig från geishorna i Kyoto. I Tokyo tar det från sex månader till ett år för att bli professionell geisha. Geishalärlingar i Tokyo kallas "han'gyoku" (半玉) "halvjuvel", eller "o-shaku" (御酌), "en som serverar (alkohol)". Geishor i Tokyo är vanligtvis äldre än i Kyoto.[4]

Moderna geishor lever fortfarande i traditionella geishahus som kallas "okiya" i stadsdelar som kallas "hanamachi" (花街 "blomsterstäder"). Dock bosätter sig ofta äldre välrenommerade geishor i egna lägenheter eller hus. Den eleganta värld som geishorna tillhör kallas "karyūkai" (花柳界 "världen av blommor och pilträd").[5] Den berömda geishan Mineko Iwasaki sa att det beror på att "geisha är som en blomma, vacker på sitt eget vis, och likt ett pilträd, graciös, flexibel och stark."[6]

  1. ^ Henshall, K. G. (1999). A History of Japan. Macmillan Press LTD, London. ISBN 0-333-74940-5. sid. p. 61 
  2. ^ Mizobuchi, Hiroshi (på japanska och engelska). The Kagai in Kyoto. sid. 226-229. ISBN 978-48381-0526-7 
  3. ^ ”What’s the Difference Between a Geisha, a Maiko, and a Geiko?” (på amerikansk engelska). Japan Info. https://jpninfo.com/19219. Läst 11 maj 2022. 
  4. ^ Tokyo Asakusa (på japanska). Taito-ku Association of Tokyo. Arkiverad från originalet den 13 september 2011. https://web.archive.org/web/20110913182317/http://gnavi.joy.ne.jp/asakusa/. Läst 20 augusti 2007. 
  5. ^ "Geisha, A Life", by Mineko Iwasaki. MostlyFiction.com. Arkiverad från originalet den 3 april 2016. https://web.archive.org/web/20160403181324/http://mostlyfiction.com/excerpts/geisha.htm. Läst 20 augusti 2007. 
  6. ^ Iwasaki, Mineko (2003). Geisha: A Life. Washington Square Press. ISBN 0-7434-4429-9. sid. p. 7 

Developed by StudentB