Sankt Gregorios av Nazianzos | |
Gregorios teologen fresk från Kariye Camii, Istanbul | |
Teolog, Kyrkolärare, Hierark, Kappadokisk fader, Ekumenisk lärare | |
---|---|
Född | 329 Arianzos, Kappadokien |
Död | 25 januari 390 Arianzos, Kappadokien |
Vördas inom | Östliga kristenheten och västliga kristenheten |
Förklarad kyrkolärare | 1568 av Pius V |
Helgedom | Sankt Georgkatedralen i Fanar |
Helgondag | Romersk-katolska kyrkan: 2 januari Östortodoxa kyrkan och Östkatolska kyrkan: 25 januari |
Attribut | Klädd som biskop med evangeliet eller en bokrulle i handen, som asket med långt skägg. |
Skyddshelgon för | doktor av teologi |
Gregorios av Nazianzos eller Gregorios Teologen, född 329, död 25 januari 390, var en grekisk biskop och kyrkofader. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska och Ortodoxa kyrkan med festdag den 2 januari (västkyrkan), den 25 januari (östkyrkan).
Av många betraktas han som den skickligaste retorikern under patristiska eran.[1] Såsom klassiskt skolad talare och filosof, införlivade han hellenismen i den tidiga kyrkan, varmed han grundade den bysantinska teologins och ecklesiastikens paradigm.[2]
Gregorios utövade stort inflytande på utformningen av treenighetsläran bland både grekiska och latinska teologer, och är ihågkommen som ”treenighetens teolog”. Mycket av hans arbete påverkar även modern teologi, i synnerhet med avseende på förhållandet mellan de tre personerna i treenigheten. Tillsammans med de två bröderna, Basileios den store och Gregorios av Nyssa, är han känd som en av de kappadokiska fäderna.
I både den östliga och den västliga kristenheten betraktas Gregorios som helgon. Den romersk-katolska kyrkan erkänner honom som kyrkolärare; den östortodoxa kyrkan och de östkatolska kyrkorna vördar honom som en av de tre heliga hierarkerna, tillsammans med Basileios den store och Johannes Chrysostomos.