Back Carl Gustaf Emil Mannerheim Afrikaans كارل غوستاف إميل مانرهايم Arabic كارل جوستاف اميل مانرهايم ARZ Carl Gustaf Emil Mannerheim AST Gustaf Mannerheim Aymara Karl Qustav Emil Mannerheym Azerbaijani Карл Густаў Эміль Манэргейм Byelorussian Густаў Манэргэйм BE-X-OLD Gustap Manerhém BEW Карл Густав Манерхейм Bulgarian
 |
Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2023-10) Motivering: Flera stora verk över Mannerheim är källor, men detaljerna saknas (vilken uppgifter och vilken sida. Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
| Gustaf Mannerheim | ||
|---|---|---|
| ||
| Mannerheim som general vid kavalleriet i Finlands armé 1919. | ||
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för |  Kejsardömet Ryssland Republiken Finland
| |
| Tjänstetid | 1887–1917 (Ryssland) 1918–1946 (Finland) | |
| Grad |  Marskalk av Finland
| |
| Enhet | Ryska armén De vita Finländska armén | |
| Befäl | Finländska försvarsmakten | |
| Slag/krig | Rysk-japanska kriget Första världskriget Finska inbördeskriget Finska vinterkriget Fortsättningskriget Lapplandskriget | |
| Utmärkelser |  Serafimerorden Svärdsorden
| |
Politik
| ||
| Parti | Partilös | |
| Tillträdde | 4 augusti 1944 | |
| Avgick | 11 mars 1946 | |
| Företrädare | Risto Ryti | |
| Efterträdare | Juho Kusti Paasikivi | |
| Tillträdde | 12 december 1918 | |
| Avgick | 26 juli 1919 | |
| Företrädare | Pehr Evind Svinhufvud | |
| Efterträdare | Kaarlo Juho Ståhlberg | |
| Valspråk | Med rena vapen för en ren sak | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Födelsenamn | Carl Gustaf Emil Mannerheim | |
| Född | 4 juni 1867 Villnäs, Finland, Kejsardömet Ryssland | |
| Död | 27 januari 1951 (83 år) Lausanne, Schweiz | |
| Dödsorsak | Tarmhinder | |
| Begravd | Sandudds begravningsplats i Helsingfors | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Mannerheim | |
| Far | Carl Robert Mannerheim | |
| Mor | Hedvig Charlotta Helena von Julin | |
Familj
| ||
| Make/maka | Anastasia Mannerheim | |
| Barn | Sofia ”Sophie” Mannerheim (dotter) Anastasie ”Stasie” Mannerheim (dotter) | |
| Gustaf Mannerheims grav på Sandudds begravningsplats i Helsingfors. | ||
| ||
| ||
| Gustaf Mannerheims friherrliga vapen. | ||
Carl Gustaf Emil Mannerheim ([kɑːɭ ˈɡɵ̂sːtav ˈěːmɪl ˈmânːɛrˌhɛjm]), född 4 juni 1867 på Villnäs slott i Egentliga Finland, död 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz, var en finlandssvensk friherre, militärofficer och statsman.[1][2] Han är den ende som innehaft titeln marskalk av Finland. Han är främst känd för sin ledande roll under vinterkriget och fortsättningskriget, men hade därtill ett avgörande inflytande på genomförandet av Finlands självständighet, finska inbördeskriget, dess politiska orientering mot övriga Norden och stadfästandet av Finlands regeringsform från 1919.[a] 53 år efter sin död röstades han fram som den främste finländaren genom tiderna.[3]
Före 1917 var det som då kallades Storfurstendömet Finland en autonom del av det ryska imperiet, och Mannerheim gjorde karriär i den kejserliga ryska armén. Han hade en framträdande plats vid ceremonierna för kejsar Nikolaus II:s kröning 1896 och hade senare flera privata möten med kejsaren. Han tjänstgjorde i det rysk-japanska kriget och även på östfronten under första världskriget. 1917 utnämndes han till generallöjtnant. Samma år ledde han en kavalleridivision. [4]
Efter den bolsjevikiska revolutionen i november 1917 i Ryssland förklarade Finland sin självständighet den 6 december samma år – men blev snart indraget i finska inbördeskriget 1918, mellan de probolsjevikiska ”röda” och de ”vita”, som de trupper som leddes av Finlands senat, understödda av trupper från tyska riket kallades.
En finsk delegation utsåg Mannerheim till militär chef för de vita i januari 1918, och han ledde dem till seger och höll en triumfartad segerparad i Helsingfors i maj. Efter att ha tillbringat en tid utomlands bjöds han tillbaka till Finland för att tjänstgöra som landets andre regent, eller statschef, från december 1918 till juli 1919. Trots att han var monarkist ratificerade han formellt Finlands republikanska grundlag. Han ställde sedan upp mot Kaarlo Juho Ståhlberg i det första finska presidentvalet 1919, men förlorade och lämnade politiken. Mannerheim var med och grundade Mannerheims förbund för barnskydd 1920 och ledde Finlands Röda Kors från 1922 till sin död.[5] Han fick åter en central roll i den nationella försvarspolitiken när president Svinhufvud 1931 utsåg honom till ordförande för Finlands försvarsråd, med uppgift att förbereda ett eventuellt krig mot Sovjetunionen. Man kom också överens om att han tillfälligt skulle ta över rollen som överbefälhavare för landets väpnade styrkor från presidenten om det skulle bli krig.[2][6]
Sedan Sovjetunionen hade invaderat Finland i november 1939, i det som blev vinterkriget, ersatte Mannerheim president Kyösti Kallio som överbefälhavare, och innehade posten även under fortsättningskriget som utbröt året efter vinterkrigets slut. Han blev en enande symbol för krigsansträngningen och en del av landets ledning.[7] Han deltog personligen i planeringen av Operation Barbarossa[8] och ledde de finska försvarsstyrkorna i en invasion av Sovjetunionen parallellt med Nazityskland. Det blev känt som fortsättningskriget (1941–1944). 1944, när utsikterna för att Nazityskland skulle lida nederlag i andra världskriget sågs som uppenbara, avgick president Risto Ryti sedan ett vapenstillestånd med Sovjetunionen hade säkrats och därefter utsågs Mannerheim av riksdagen till Finlands president. Han övervakade fredsförhandlingarna med Sovjetunionen och Storbritannien.
På grund av dålig hälsa avgick Mannerheim från presidentposten 1946 och tillbringade en stor del av sitt återstående liv på ett sanatorium i Schweiz, där han skrev sina memoarer och dog 1951 i Lausanne i Schweiz. Mannerheim dog den 27 januari 1951 på (franska: L'Hôpital cantonal à Lausanne Lausannes universitetssjukhus i Lausanne[9], Schweiz. Han begravdes 4 februari 1951 på Sandudds begravningsplats i Helsingfors med statsbegravning med fulla militära hedersbetygelser.[10]
- ^ ”Carl Gustaf Mannerheim | Biography & Facts” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Carl-Gustaf-Emil-Mannerheim. Läst 8 november 2021.
- ^ [a b] Klinge, Matti. ”Mannerheim, Gustaf (1867–1951)” (på engelska). National Biography of Finland. http://www.kansallisbiografia.fi/english/person/625. Läst 11 oktober 2023.
- ^ ”Suuret Suomalaiset | yle.fi | Arkistoitu”. vintti.yle.fi. http://vintti.yle.fi/yle.fi/suuretsuomalaiset/. Läst 8 november 2021.
- ^ Beevor, Antony (2022). Ryssland: revolution och inbördeskrig 1917-1921. Historiska media. sid. 99. ISBN 978-91-7789-829-0. Läst 3 september 2024
- ^ ”MANNERHEIM - Civilian” (på engelska). https://mannerheim.fi/08_sivil/e_siviil.htm. Läst 11 oktober 2023.
- ^ ”Mannerheim - Defence Council” (på engelska). https://mannerheim.fi/09_pneuv/e_neuvos.htm. Läst 11 oktober 2023.
- ^ Zeiler, Thomas W.; DuBois, Daniel M. (2012). ”Scandinavian Campaigns” (på engelska). A Companion to World War II. "11". Wiley-Blackwell. ISBN 978-1-4051-9681-9. https://books.google.com/books?id=q7ovUxI8_5YC
- ^ Zeiler, Thomas W.; DuBois, Daniel M. (2012). Wiley-Blackwell. ISBN 978-1-4051-9681-9. https://books.google.com/books?id=q7ovUxI8_5YC
- ^ ”Historique” (på engelska). Centre hospitalier universitaire vaudois. http://www.chuv.ch/fr/chuv-home/en-bref/historique/. Läst 11 oktober 2023.
- ^ ”MANNERHEIM DEAD IN LAUSANNE AT 83” (på engelska). 28 januari 1951. https://www.nytimes.com/1951/01/28/archives/mannerheim-dead-in-lausanne-at-83-former-president-of-finland.html. Läst 11 oktober 2023.
Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades