Hartree-metoden är en självkonsistent approximationsmetod inom kvantmekaniken för att lösa Schrödingerekvationen för flerpartikelsystem, till exempel för en molekyl eller ett fast ämne. Metoden bygger på att systemets grundtillstånd ansätts som en Hartreeprodukt av spinn-orbitaler. Grundtillståndet erhålls därefter genom att väntevärdet för energin minimeras med avseende på spinn-orbitalerna i enlighet med variationsmetoden. Detta ger upphov till en enpartikelekvation, Hartree-ekvationen, för var och en av spinn-orbitalerna. På så sätt reduceras det komplicerade flerpartikelproblemet till en serie av betydligt enklare enpartikelproblem.
Eftersom Hartree-metoden baserar sig på en Hartreeprodukt tar den inte hänsyn till utbytesväxelverkan som uppstår till följd av permutationssymmetrin hos system med identiska partiklar. Denna växelverkan kan inkluderas genom att istället ansätta en Slaterdeterminant som flerpartikeltillstånd, vilket utgör grunden för Hartree–Fock-metoden.
Hartree-metoden är uppkallad efter den engelske fysikern Douglas Hartree.