Herbarium

Herbarium (från latin herba, "växt", "ört" och suffixet -arium, "rum", "behållare"^[1]) är en samling av vanligtvis torkade, ofta pressade, växter eller växtdelar, som används för studier i botanik, taxonomi och fastställande av nomenklaturer.

För att bevara insamlade växters form och färg läggs de plant mellan papper med hög uppsugningsförmåga och placeras sedan i en växtpress. När växterna torkat helt tas de ur pressen och limmas fast på styvt vitt papper. Alla uppgifter om när och var växten samlats in, växtbeskrivning och beskrivning av omgivningen där den växte antecknas på papperet. För att undvika insektsangrepp kan den pressade växten frysas eller behandlas med desinficeringsmedel. Därefter placeras den i en skyddande låda. Växter kan även konserveras i alkohol.

Herbarier används för att studera växter, för att verifiera växters klassificering, för att studera växters geografiska utbredning och liknande. Därför är det önskvärt att så mycket som möjligt av växten tas tillvara, till exempel blommor, stjälk, blad, frön, frukter och rötter. Växten brukar läggas så att både fram- och baksida på blad och blomblad syns.

Carl von Linnés herbarium finns numera hos Linnésällskapet i Storbritannien. Världens första herbarium skapades troligen av Luca Ghini på 1520-talet i Bologna men finns inte bevarat^[2].

Herbarier innehåller ofta även samlingar av svampar (de har ju tidigare förts till växtriket). Numera har man börjat använda beteckningen fungarium (från latin fungus, "svamp") för svampsamlingar.^[3]

På samma sätt kan algarium användas som beteckning på en samling av alger^[4], som ju också tidigare generellt tillhörde växtriket (numera förs ju exempelvis brunalgerna till kromalveolaterna).