Inre marknaden

Europeiska unionens befogenhetsområden
Inre marknaden
Befogenhetstyp	Delad befogenhet
Rättslig grund	Art. 26–37, 45–66, 101–118 FEUF
Politikområden	Fri rörlighet för varor Fri rörlighet för tjänster Fri rörlighet för personer Fri rörlighet för kapital Harmonisering Konkurrensregler
Territoriellt tillämpningsområde
Europeiska unionen samt Island, Liechtenstein och Norge

Den inre marknaden, tidigare den gemensamma marknaden, är en gränsöverskridande marknad inom Europeiska unionen med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital – de fyra friheterna. Genom mellanstatliga avtal ingår i viss mån även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz i den inre marknaden. Utöver de fyra friheterna omfattar den inre marknaden även gemensamma konkurrensregler, inklusive bestämmelser om statsstöd, och långtgående harmonisering av nationell lagstiftning för att underlätta fri rörlighet. Särskilda bestämmelser gäller för jordbruks- och fiskeriprodukter som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken, transporter som omfattas av den gemensamma transportpolitiken och energi som omfattas av unionens energipolitik. Tätt kopplat till den inre marknaden är även unionens miljö- och konsumentskyddspolitik som syftar till att säkerställa en hög nivå på miljö- och konsumentskydd.

Syftet med den inre marknaden är att varor, tjänster, arbetskraft och kapital ska kunna flöda fritt över gränserna, utan nationella begränsningar såsom tullavgifter och olika typgodkännanden. Tanken är att både konsumenter och företag gynnas när det blir lättare att utveckla, marknadsföra, sälja och köpa varor och tjänster inom hela den inre marknaden. Detta kan leda till ökad konkurrens, bättre produkter och lägre priser. Tillverkare behöver bara uppfylla ett enda typgodkännande för att kunna sälja sin produkt eller tjänst i de 27 medlemsstaterna och tre EES-länderna, något som tidigare kunnat kräva upp till 30 olika nationella typgodkännanden.