Inuiter

Förmodad inuitkvinna, ca 1907.
Inuitman

Inuiter (inuktitut: inuk, 'människa', 'folk'[1]) är en grupp arktiska folk som lever i norra Kanada (särskilt Nunavut), Alaska och på Grönland. Inuiterna, som har en språklig gemenskap, är en av de två större folkgrupper man brukar syfta på när man talar om eskimåer;[1] den andra är yupikerna som lever i de arktiska delarna av Ryssland och i Alaska, och som tillhör en annan språkgrupp.

Inuiternas ursprungliga livsmönster och mytologi hör till de mest väldokumenterade. Inuiterna talar flera språk, däribland grönländska och inuktitut. Av lånord från de inuitiska språken märks i svenskan bland andra anorak (tunn vindjacka med kapuschong), igloo (ishus), kajak (mansbåt; jämför umiak, som betyder kvinnobåt) och parkas (knälång vindjacka med pälskantad kapuschong).

Den västerländska kunskapen om inuiterna (eskimåerna) grundlades när den dansk-norske prästen Hans Egede 1721 ledde en expedition till Grönland i avsikt att predika evangeliet bland ättlingar till de nordbor som omtalas i de isländska sagorna (Erik den rödes saga). I stället för nordbor (som hade dött ut eller lämnat Grönland flera århundraden tidigare) fann han ett annat folk, eskimåerna. Han började predika bland dem och kallas därför Grönlands apostel. Sonen Paul Egede övertog 1747 faderns arbete och utgav 1750 den första beskrivningen av det grönländska språket. Nya Testamentet på grönländska utgavs 1766.

Dagens inuiter har ganska sent invandrat till de arktiska trakterna (se Thulefolket) och har då ersatt tidigare folk som kallas paleo-eskimåer (engelska Wikipedia). Bland dessa finns Dorsetkulturen.


Developed by StudentB