Genre: Journalistik | |
Journalister i Kanada, 1940-tal. | |
Massmedier | Facklitterär nyhetsinriktad genre |
---|---|
Format | Artiklar, tidningar, nyhetsprogram |
Subgenrer | grävande journalistik, kampanjjournalistik, kulturjournalistik, ekonomijournalistik, fotojournalistik |
Vanliga teman | Vad, var, när, vem, hur och varför? |
Årtal | 1605-nu |
Journalistik är ett begrepp som sammanfattar arbetet med insamling, urval, bearbetning och presentation av det redaktionella innehållet i massmedier.[1] Materialet sammanställs av journalister och är en viktig källa till information om samhället.
Journalistik är ett svårdefinierat begrepp. Författaren och journalisten Anders R. Olsson har uttryckt dilemmat så här: "Den enda hållbara definitionen är att journalistik är det journalister gör".[2]
I praktiken innebär journalistik ofta att besvara vissa grundläggande frågor: Vad?, var?, när?, vem? och hur?, samt gärna även varför?.
Journalistik kännetecknas av en mängd olika drag och egenskaper vad gäller inriktning och innehåll, arbetsmetoder, form, kanaler med mera. En gemensam faktor är rapportering från verkliga, ofta aktuella, händelser, skeenden eller företeelser. Journalistiken skiljer sig därmed från skönlitteratur.[1] Viss journalistik fokuserar på nyheter och aktuella samhällsfrågor – ofta politik och ekonomi. Men journalistiken rymmer även många andra genrer som till exempel bevakar och skildrar kulurrelaterade ämnen, nöjen och kändisar, sport, vetenskap, teknik och andra ämnen som intresserar den publik som mediet vämder sig till.
Det journalistiska formen och stilen varierar beroende på medium och syfte. Utformningen kan vara allt mellan korta nyhetsnotiser och långa omfattande reportageserier, mer allmänna featureartiklar, "grävande" granskningar och analyser, "personporträtt", kommentarer med mera. Journalistiken kan publiceras och spridas genom olika kanaler, till exempel tryckt press (tidningar, tidskrifter), etermedier (radio, TV), reportageböcker eller digitala publikationer som nås via internet. Många aktörer publicerar sin journalistik samtidigt i flera olika kanaler och format.
I praktiken stärks ofta den journalistiska bedömningen av nyhetsvärdet ju närmare frågan kommer sin målgrupp i tid (aktualitet), geografiskt eller kulturellt.[3]
Modern journalistik präglas ofta av en ambition att vara opartisk och saklig,[4] relevant och balanserad. Några undantag finns. Vissa medier har en uttalat politisk inriktning i sina ledartexter och tillåter att skribenter uttrycker åsikter på till exempel kultursidor och i krönikor. Även medier som ges ut av till exempel intresseorganisationer strävar ofta efter en redaktionell självständighet gentemot ägaren, även om de bevakar ämnen som är kopplade till organisationen och dess verksamhet.[1]
Svenska massmedier tillämpar ofta principen om konsekvensneutralitet. Den innebär att journalistiken ska stå neutral och inte ta hänsyn till om någon part gynnas eller missgynnas av en publicering, så länge som den publicerade uppgiften är sann och relevant.[5]
I många länder, bland annat i Sverige, är massmediernas verksamhet och därmed även journalistiken grundlagsskyddad.[6] I andra länder, där de fria medierna har en svagare position, förekommer olika former av censur och andra begränsningar, både för journalistiska verksamheten och enskilda journalister.[7]
Journalistik är också den vetenskap som studerar hur journalister arbetar, hur det dagliga arbetet som journalist ser ut och hur media agerar gentemot censur, statliga restriktioner, yttrandefrihet, pressetiska regler och nyhetsvärdering, urval med mera. Bland de mest kända forskarna finns Walter Lippmann och Marshall McLuhan.