Kalium

	Kalium
Na; ↑; K; ↓; Rb	Argon ← Kalium → Kalcium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	39,0983(1) u
Utseende	Silvergrå
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.	0,862 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten	0,828 g/cm3
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	336,53 K (63,38 °C)
Kokpunkt	1 032 K (758,85 °C)
Kritisk punkt	2 223 K (1 949,85 °C); 16 MPa
Molvolym	45,94 × 10−6 m³/mol
Värmevärde	−182 J/(kg × K)
Smältvärme	2,334 kJ/mol
Ångbildningsvärme	79,1 kJ/mol
Specifik värmekapacitet	757,8 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet	29,6 J/(mol × K)
Atomära egenskaper
Atomradie	227 pm
Kovalent radie	203 pm
van der Waalsradie	275 pm
Elektronaffinitet	48,4 kJ/mol
Jonisationspotential	Första: 418,8 kJ/mol; Andra: 3 052 kJ/mol; Tredje: 4 420 kJ/mol; Fjärde: 5 877 kJ/mol; (Lista)
Arbetsfunktion	2,3 eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Ar] 4s1
e− per skal	2, 8, 8, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	+1, −1
Oxider (basicitet)	K2O (starkt basisk)
Elektronegativitet	0,82 (Paulingskalan); 0,734 (Allenskalan)
Normalpotential	−2,931 V (K+ + e− → K)
Diverse
Kristallstruktur	Kubisk rymdcentrerad (bcc) ;
Ljudhastighet	2000 m/s
Termisk expansion	83,3 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga	102,5 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet	1,43 × 107 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet	72 nΩ × m (20 °C)
Magnetism	Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet	5,7 × 10−6
Youngs modul	3,53 GPa
Skjuvmodul	1,3 GPa
Kompressionsmodul	3,1 GPa
Mohs hårdhet	0,4
Brinells hårdhet	0,363 MPa
Identifikation
CAS-nummer	7440-09-7
Pubchem	5462222
RTECS-nummer	TS6460000
Historia
Upptäckt och första isolation	Humphry Davy (1807)
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
	GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
H-fraser	H260, H314
EUH-fraser	EUH014
P-fraser	P223, P231+232, P280, P305+351+338, P370+378, P422
EU-märkning av farliga ämnen
	EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
R-fraser	R14/15, R34
S-fraser	S(1/2), S8, S45
NFPA 704
	3 3 2 W
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kalium är ett grundämne och spårämne. Kalium tillhör gruppen alkalimetaller och är vanligt förekommande i naturen.

Kalium oxideras hastigt i luften, och är mycket reaktivt med vatten. Därför förvaras ren kaliummetall i någon typ av olja, såsom fotogen, för att förebygga oxidation. I naturen förekommer ofta kalium bundet till salt i till exempel havet, men det förekommer också i olika mineralföreningar. Ett flertal kaliumföreningar är vattenlösliga men kristalliserar sällan med hydratiseringsvatten^[8] och används ofta i industrin.

Det är ett viktigt spårämne för djur och växter, där det verkar på cellnivå och vid överföring av nervsignaler. I människor reglerar kalium vatten-syrabalansen och vätskebalans. I muskelvävnadernas cellvätska är kalium den viktigaste katjonen.^[9] Brist på kalium kallas hypokalemi och patologiskt höga värden kallas hyperkalemi.

^ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
^ Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .
^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2:a uppl. De Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4 Lehrbuch der Experimentalphysik, volym 6, S. 361.
^ David R. Lide (red.): Electrochemical Series, sid. 8:22, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis.
^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5
^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Sidorna E-129 till E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8150
^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 25-1 sid 607
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304113609/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska. Läst 20 september 2011.

[CIAAW-1] CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.

[2] Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .

[3] Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2:a uppl. De Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4 Lehrbuch der Experimentalphysik, volym 6, S. 361.

[CRC90_8_22-4] David R. Lide (red.): Electrochemical Series, sid. 8:22, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis.

[5] Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5

[6] Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Sidorna E-129 till E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.

[CLP_8150-7] [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8150

[8] Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 25-1 sid 607

[9] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304113609/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska. Läst 20 september 2011.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]