Kalium

Kalium
Nummer
19
Tecken
K
Grupp
1
Period
4
Block
s
Na

K

Rb
ArgonKaliumKalcium
[Ar] 4s1
19K



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa39,0983(1)[1] u
UtseendeSilvergrå
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.0,862 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten0,828 g/cm3
AggregationstillståndFast
Smältpunkt336,53 K (63,38 °C)
Kokpunkt1 032 K (758,85 °C)
Kritisk punkt2 223 K (1 949,85 °C)
16 MPa[2]
Molvolym45,94 × 10−6 /mol
Värmevärde−182 J/(kg × K)
Smältvärme2,334 kJ/mol
Ångbildningsvärme79,1 kJ/mol
Specifik värmekapacitet757,8 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet29,6 J/(mol × K)
Atomära egenskaper
Atomradie227 pm
Kovalent radie203 pm
van der Waalsradie275 pm
Elektronaffinitet48,4 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 418,8 kJ/mol
Andra: 3 052 kJ/mol
Tredje: 4 420 kJ/mol
Fjärde: 5 877 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion2,3[3] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ar] 4s1
e per skal2, 8, 8, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd+1, −1
Oxider (basicitet)K2O (starkt basisk)
Elektronegativitet0,82 (Paulingskalan)
0,734 (Allenskalan)
Normalpotential−2,931 V (K+ + e → K)[4]
Diverse
KristallstrukturKubisk rymdcentrerad (bcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet2000 m/s
Termisk expansion83,3 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga102,5 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet1,43 × 107 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet72 × m (20 °C)
MagnetismParamagnetisk[5]
Magnetisk susceptibilitet5,7 × 10−6[6]
Youngs modul3,53 GPa
Skjuvmodul1,3 GPa
Kompressionsmodul3,1 GPa
Mohs hårdhet0,4
Brinells hårdhet0,363 MPa
Identifikation
CAS-nummer7440-09-7
Pubchem5462222
RTECS-nummerTS6460000
Historia
Upptäckt och första isolationHumphry Davy (1807)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Kaliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
38K {syn.} 7,636 min β+ 0,4 38Ar
39K 93,26 %
Stabil
40K 0,012 % 1,277 × 109 a β
ε
1,311
1,505
40Ca
40Ar
41K 6,73 %
Stabil
Säkerhetsinformation
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [7]
02 – Brandfarlig
Brandfarlig
05 – Frätande
Frätande
H-fraserH260, H314
EUH-fraserEUH014
P-fraserP223, P231+232, P280, P305+351+338, P370+378, P422
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [7]
Brandfarlig
Brandfarlig
(F)
R-fraserR14/15, R34
S-fraserS(1/2), S8, S45
NFPA 704

3
3
2
W
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kalium är ett grundämne och spårämne. Kalium tillhör gruppen alkalimetaller och är vanligt förekommande i naturen.

Kalium oxideras hastigt i luften, och är mycket reaktivt med vatten. Därför förvaras ren kaliummetall i någon typ av olja, såsom fotogen, för att förebygga oxidation. I naturen förekommer ofta kalium bundet till salt i till exempel havet, men det förekommer också i olika mineralföreningar. Ett flertal kaliumföreningar är vattenlösliga men kristalliserar sällan med hydratiseringsvatten[8] och används ofta i industrin.

Det är ett viktigt spårämne för djur och växter, där det verkar på cellnivå och vid överföring av nervsignaler. I människor reglerar kalium vatten-syrabalansen och vätskebalans. I muskel­vävnadernas cellvätska är kalium den viktigaste katjonen.[9] Brist på kalium kallas hypokalemi och patologiskt höga värden kallas hyperkalemi.

  1. ^ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  2. ^ Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .
  3. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2:a uppl. De Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4 Lehrbuch der Experimentalphysik, volym 6, S. 361.
  4. ^ David R. Lide (red.): Electrochemical Series, sid. 8:22, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis.
  5. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5 
  6. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Sidorna E-129 till E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
  7. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8150
  8. ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 25-1 sid 607
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304113609/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska. Läst 20 september 2011. 

Developed by StudentB