Koine

Koine
Koinē
ἡ κοινὴ διάλεκτος (hē koinēʹ diaʹlektos)
RegionMellersta östern under hellenismen
Statusutdött
Utdötttalades 300 f.Kr.–300 e.Kr.
Språkfamiljindo-europeiska
  • Koine
grekiska alfabetet
Språkkoder
ISO 639‐2grc
ISO 639‐3grc
Områden med en grekisktalande majoritet (mörkblå) eller betydande minoritet (ljusblå) under hellenismens tid.

Koine (efter grekiska ἡ κοινὴ διάλεκτος, hē koinēʹ diaʹlektos, 'det gemensamma samtalsspråket'[1]), var det forngrekiska högspråket efter Alexander den stores tid. Det utvecklades till en grekisk standardform, som kom att användas som ett lingua franca främst i skrift bland de breda folklagren under hellenistisk tid i Främre Orienten och medelhavsområdet. De nytestamentliga böckerna är författade på koine (då ibland omnämnd som bibelgrekiska[2]).[1]


Developed by StudentB