Koreakriget

Koreakriget
Del av Kalla kriget

Medurs uppifrån: amerikanska marinkårssoldater drar sig tillbaka under slaget vid Chosin Reservoar; FN:s styrkor landstiger i Incheons hamn, utgångspunkt för slaget vid Inchon; koreanska flyktingar framför en amerikansk M26 Pershing-stridsvagn; Lt Baldomero Lopez, USMC, leder ett anfall över Inchons havsvall; F-86 Sabre-stridsflygplan.
Ägde rum 25 juni 1950 – 27 juli 1953
Plats Koreahalvön
Resultat Eldupphör, vapenvila
  • Nordkoreas invasion av Sydkorea drevs tillbaka
  • FN:s invasion av Nordkorea drevs tillbaka
  • Kinesiska invasionen av Sydkorea drevs tillbaka
  • Koreas demilitariserade zon etablerades, små regionala förändringar på 38:e breddgradens gräns, i huvudsak uti possidetis
  • Pågår formellt fortfarande
Territoriella
ändringar
DMZ, båda fick lite gränsterritorium på 38:e breddgraden.
Stridande
Sydkorea Republiken Korea
Förenta nationerna Förenta nationerna
(FN-resolution 84)
Medicinskt understöd
Nordkorea Demokratiska folkrepubliken Korea
Kina Kina
Sovjetunionen Sovjetunionen (begränsat)
Befälhavare och ledare
Sydkorea Rhee Syngman

Sydkorea Chung Il-kwon
Sydkorea Paik Sun-yup
USA Harry S. Truman
USA Dwight D. Eisenhower
USA Douglas MacArthur
USA Matthew Ridgway
USA Mark Wayne Clark
Storbritannien Clement Attlee
Australien Robert Menzies
Kanada Louis St. Laurent
Filippinerna Elpidio Quirino
Filippinerna Fidel V. Ramos
Turkiet Tahsin Yazıcı

Nordkorea Kim Il-sung

Nordkorea Pak Hon-yong
Nordkorea Choi Yong-kun
Nordkorea Kim Chaek
Kina Mao Zedong
Kina Peng Dehuai
Sovjetunionen Josef Stalin

Styrka
Sydkorea 590 911

USA 480 000
Storbritannien 63 000[3]
Kanada 26 791[4]
Australien 17 000
Filippinerna 7 430[5]
Turkiet 5 455[6]
Nederländerna 3 972
Frankrike 3 421[7]
Kungariket Grekland 2 163[8]
Nya Zeeland 1 389
Thailand 1 273[9]
Kejsardömet Etiopien 1 271
Colombia 1 068
Belgien 900
Sydafrikanska unionen 826
Luxemburg 44
Totalt: 1 207 010

Nordkorea 260 000

Kina 926 000
Sovjetunionen 26 000
Totalt: 1 212 000
Anm: Siffrorna varierar beroende på källa. Enheters största styrkantal varierade under kriget.

Förluster
Republiken Korea
137 899 döda[10]
450 742 skadade[10]
24 495 saknade[10]
8 343 tillfångatagna[10]
USA
36 516 döda (inklusive 2 830 icke-militära döda)
92 134 skadade
8 176 saknade
7 245 tillfångatagna[11]
Storbritannien
1 109 döda[12]
2 674 skadade
1 060 saknade eller tillfångatagna[13]
Turkiet
721 döda[14]
2 111 skadade
168 saknade
216 tillfångatagna
Kanada
516 döda[15]
1 042 skadade
Australien
339 döda[16]
1 200 skadade
Frankrike
300 döda eller saknade[17]
Grekland
194 döda[18]
459 skadade
Colombia
163 döda[19]

448 skadade
2 saknade
28 tillfångatagna
Thailand
129 döda
1 139 skadade
5 saknade[9]
Nederländerna
123 döda[20]
Filippinerna
112 döda[5]
Belgien
101 döda[21]
478 skadade
5 saknade
Nya Zeeland
33 döda[22]
Sydafrika
28 döda och 8 saknade[23]
Luxemburg
2 döda[21]
Totalt: 778 053

D.F.R. Korea:
215 000 döda
303 000 skadade
120 000 saknade eller tillfångatagna[13]
Kina
(officiella uppgifter):

183 108 döda (inklusive icke-militära döda)
383 218 skadade
25 621 saknade
21 400 tillfångatagna[24][25][26]
(amerikanska uppskattningar):[13]
400 000+ döda
486 000 skadade
21 000 tillfångatagna
Sovjetunionen:
282 döda[27]
Totalt: 1 187 682–1 545 822
Totala civila döda/skadade: 2,5 miljoner (uppsk.)[10]
Sydkorea: 990 968
373 599 döda[10]
229 625 skadade[10]
387 744 bortförda/saknade[10]
Nordkorea: 1 550 000 (uppsk.)[10]

Koreakriget är en pågående väpnad konfliktKoreahalvön som startade den 25 juni 1950. I praktiken upphörde dock krigshandlingarna i samband med att vapenstillestånd ingicks den 27 juli 1953. En fredsdeklaration skrevs under i Pyongyang den 4 oktober 2007, med målet att ersätta vapenstilleståndet med ett permanent fredsavtal.

Före det formella krigsutbrottet ägde ett stort antal militära konfrontationer rum. Kriget började med att Nordkorea angrep söder om den 38:e breddgraden.[28] Förenta nationernas säkerhetsråd antog den 27 juni en resolution som uppmanade medlemsstaterna att undsätta Sydkorea. Sovjetunionen bojkottade vid denna tid säkerhetsrådet och kunde därför inte lägga in sitt veto. FN-styrkor ledda av USA gick in på Sydkoreas sida, medan Nordkorea senare mottog hjälp från Kina. Kriget övergick snart i ett dödläge. Tre år senare enades parterna om ett ”tillfälligt” vapenstillestånd som råder än i dag (2024).

De mänskliga förlusterna i kriget var stora: Sydkorea förlorade cirka en miljon, Nordkorea cirka en miljon, Kina troligen cirka 600 000, USA drygt 36 000 och övriga FN-länder cirka 3 000 man.[29]

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100830113528/http://www.lidovky.cz/cesi-v-korejske-valce-05n-/ln_noviny.asp?c=A100625_100008_ln_noviny_sko&klic=237661&mes=100625_1. Läst 27 juli 2011.  Czech
  2. ^ http://hedvicek.blog.cz/0902/cinnost-csla-za-valky-v-koreji Arkiverad 8 september 2017 hämtat från the Wayback Machine. Czech
  3. ^ ”On This Day 29 August 1950” (på engelska). BBC. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/august/29/newsid_3053000/3053107.stm. Läst 15 augusti 2007. 
  4. ^ ”Veterans Affairs Canada —The Korean War” (på engelska). Veterans Affairs Canada. Arkiverad från originalet den 5 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070505080638/http://www.vac-acc.gc.ca/general/sub.cfm?source=history%2FKoreaWar. Läst 15 augusti 2007. 
  5. ^ [a b] ”Filipino Soldiers in the Korean War (video documentary)” (på engelska). http://www.youtube.com/watch?v=9SBmEl3Gv60. Läst 24 mars 2008. 
  6. ^ Walker, Jack D. ”A brief account of the Korean War” (på engelska). http://www.koreanwar-educator.org/topics/brief/brief_account_of_the_korean_war.htm. Läst 15 augusti 2007. 
  7. ^ ”French Participation in the Korean War” (på engelska). Embassy of France. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927195348/http://www.info-france-usa.org/atoz/koreawar.asp. Läst 15 augusti 2007. 
  8. ^ Thomas, Nigel; Chappell, Mike (1986) (på engelska). The Korean War 1950-53. Oxford: Osprey Publishing. sid. 22–23. ISBN 0850456851 
  9. ^ [a b] ”UN Allies: The Kingdom of Thailand” (på engelska). Korean War Commemoration Committee. Arkiverad från originalet den 14 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120314211028/http://eng.koreanwar60.go.kr/20/2003100200.asp. Läst 10 oktober 2010. 
  10. ^ [a b c d e f g h i] ”Casualties of Korean War” (på engelska). Ministry of National Defense of Republic of Korea. Arkiverad från originalet den 20 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130120040603/http://www.imhc.mil.kr/imhcroot/data/korea_view.jsp?seq=4&page=1. Läst 14 februari 2007. 
  11. ^ ”All POW-MIA Korean War Casualties” (på engelska). Arkiverad från originalet den 6 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070706113727/http://www.aiipowmia.com/koreacw/kwkia_menu.html. Läst 15 augusti 2007. 
  12. ^ ”The UK & Korea, Defence Relations” (på engelska). Office of the Defence Attache, British Embassy, Seoul. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929084025/http://www.britishembassy.gov.uk/servlet/Front?pagename=OpenMarket%2FXcelerate%2FShowPage&c=Page&cid=1101397831756. Läst 15 augusti 2007. 
  13. ^ [a b c] Hickey, Michael. ”The Korean War: An Overview” (på engelska). http://www.bbc.co.uk/history/worldwars/coldwar/korea_hickey_04.shtml. Läst 16 augusti 2007. 
  14. ^ ”The Turks in the Korean War” (på engelska). Arkiverad från originalet den 28 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110628202710/http://www.korean-war.com/turkey.html. Läst 15 augusti 2007. 
  15. ^ ”Canadians in Korea: Epilogue” (på engelska). Veterans Affairs Canada. 6 oktober 1998. Arkiverad från originalet den 10 november 2005. https://web.archive.org/web/20051110135025/http://www.vac-acc.gc.ca/remembers/sub.cfm?source=history%2Fkoreawar%2Fvalour%2Fepilogue. Läst 27 oktober 2007. 
  16. ^ ”Korean War 1950–53: Epilogue” (på engelska). Australian War Memorial. 16 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 8 november 2007. https://web.archive.org/web/20071108225413/http://www.awm.gov.au/atwar/korea.htm. Läst 12 november 2007. 
  17. ^ Departure of the French batallion (på engelska). French newsreels archives (Les Actualités Françaises). 5 november 2003. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929224358/http://www.dailymotion.com/video/x2eo52_depart-du-bataillon-francais-051119. Läst 16 augusti 2007. 
  18. ^ ”Greek Expeditionary Force” (på engelska). Korean War.com. Arkiverad från originalet den 27 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110727221019/http://www.korean-war.com/greece.html. 
  19. ^ ”Según la página oficial de la Armada Naval de la República de Colombia” (på engelska). Arkiverad från originalet den 7 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110707053316/http://www.armada.mil.co/?idcategoria=86359. Läst 27 juli 2011. 
  20. ^ ”Oprichting van Nederlands VN-detachement bestemd voor Korea” (på engelska). www.defensie.nl. Arkiverad från originalet den 2 november 2013. https://web.archive.org/web/20131102092603/http://www.defensie.nl/landmacht/cultureel/geschiedenis/de_koude_oorlog_%281945__1990%29/oprichting_van_nederlandse_vn-detachement_bestemd_voor_korea. 
  21. ^ [a b] ”Belgium United Nations Command” (på engelska). www.belgian-volunteercorps-korea.be. http://www.belgian-volunteercorps-korea.be/english/frontpage%20e.htm. 
  22. ^ ”New Zealand in the Korean War” (på engelska). www.nzhistory.net.nz. http://www.nzhistory.net.nz/war/korean-war. 
  23. ^ ”South Africa in the Korean War” (på engelska). korean-war.com. 20 november 2006. Arkiverad från originalet den 1 november 2006. https://web.archive.org/web/20061101080222/http://www.korean-war.com/soafrica.html. 
  24. ^ Chen, Hui; Yan, Hao (26 oktober 2010). ”183108:抗美援朝纪念馆公布朝鲜战争志愿军牺牲人数” (på kinesiska). Xinhuanet. Nya Kina. http://news.xinhuanet.com/politics/2010-10/26/c_12704233.htm. Läst 26 oktober 2010. 
  25. ^ Yang, Tiehu (27 juni 2010). ”徐焰少将:中国抗美援朝牺牲18万人” (på kinesiska). Folkets Dagblad Online. Folkets Dagblad. Arkiverad från originalet den 30 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100630091903/http://society.people.com.cn/GB/86800/11980044.html. Läst 26 oktober 2010. 
  26. ^ Xu, Yan. ”Korean War: In the View of Cost-effectiveness” (på engelska). Consulate-General of the People's Republic of China in New York. Arkiverad från originalet den 15 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110715215412/http://www.nyconsulate.prchina.org/eng/xw/t31430.htm. Läst 16 augusti 2007. 
  27. ^ Кривошеев Г. Ф., Россия и СССР в войнах XX века: потери вооруженных сил. Статистическое исследование (Krivosheev G. F., Russia and the USSR in the wars of the 20th century: losses of the Armed Forces. A Statistical Study Greenhill 1997 ISBN 1-85367-280-7)(ryska)
  28. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet kumm-kalla-kriget
  29. ^ Förlustsiffror enligt Gaddis, Encarta och engelskspråkiga Wikipedia. Bruce Cumings skriver i Encartas artikel att kanske så många som fyramiljoner koreaner kan ha dött, varav två tredjedelar var civila, och att Kina kan ha förlorat upp till en miljon soldater.

Developed by StudentB