Kornknarr

Kornknarr Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult kornknarr.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tran- och rallfåglar Gruiformes
Familj	Rallar Rallidae
Släkte	Crex
Art	Kornknarr C. crex
Vetenskapligt namn
§ Crex crex
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
Häckningsområden (sommar)        Övervintringsområden. (det angivna utbredningsområdet är ungefärligt)
Synonymer
Rallus crex Linne, 1758 (protonym) Galinula crex

Kornknarr (Crex crex) är en fågel i familjen rallar. Den häckar i Europa och Asien så långt österut som västra Kina och flyttar till Afrika över vintern. Kornknarren är en medelstor rall med sandfärgad eller gråbrun ovansida med svarta fläckar. Den har kastanjeröda partier på vingarna, grå undersida med rostfärgade och vita (eller gråa) tvärgående streck på kroppssidan och undergumpen. Den har en kraftig näbb och ljusgrå ben. Som juvenil har den en liknande fjäderdräkt och som dununge är den, som alla rallar, svart. Arten delas inte upp i några underarter, men individer från dess östra utbredningsområden tenderar att vara något ljusare. Hanens häckningsläte är en mycket högljutt krek krek, varifrån dess vetenskapliga namn, Crex crex, härstammar.

Kornknarrens häckar på gräsmark, framförallt jordbruksvallar, och vintertid uppträder den i liknande habitat. Den håller sig ofta dold och placerar sitt rede av gräs i en fördjupning i marken. Den lägger sex till 14 ägg som ruvas i 19–20 dagar och de borymmande ungarna blir flygga efter cirka fem veckor. Kornknarren är allätare, men lever främst av ryggradslösa djur och växtmaterial såsom gräsfrön och spannmål; ibland tar den även små grodor eller däggdjur. Naturliga fiender utgörs av introducerade och vilda däggdjur, större fåglar, olika parasiter och sjukdomar.

Kornknarren har minskat mycket kraftigt över stora delar av sitt tidigare utbredningsområde, främst i Västeuropa, på grund av förändrade jordbruksmetoder som lett till att redena förstörs under häckningen. Trots detta kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN på grund av sitt mycket stora utbredningsområde och stora och stabila bestånd i Ryssland, Kazakstan och västra Kina. Naturvårdande insatser har inneburit en stabilisering, och ibland även en ökning, i vissa länder där den tidigare minskat kraftigt. Dess vittljudande häckningsläte har resulterat i att den förekommer i både folktro och litteraturen och har även gett den en rad lokala namn.