Kritisk teori

Kritisk teori är en socialfilosofisk och vetenskapskritisk teoribildning som med inspiration från marxismen ämnar uppnå en kritisk förståelse av samhällets makthierarkier samt det förtryck dessa ger upphov till. Huvudfokus för kritisk teori är den existerande sociala verkligheten i form av dominerande värderingar, attityder, preferenser och strukturer, utifrån ett engagemang för ett demokratiskt och socialistiskt samhälle där människor frigjorts.^[1][2][3] Den ses ofta som ett alternativ till traditionellt borgerlig teori.^[4][2]

Teoribildningens grund återfinns främst hos Frankfurtskolan med teoretiker som Herbert Marcuse, Theodor Adorno, Walter Benjamin, Erich Fromm och Max Horkheimer.^[5] Samtida kritisk teori har utvecklats i ljuset av nyläsningar av Marx ekonomikritik och har i betydande omfattning sysslat med kritik mot de etablerade vetenskaperna..^[6][2] Till samtida kritisk teori räknas genusvetenskap, kritisk rasteori, queerteori och postkolonialism.^[7]