Kungariket Storbritannien | ||||
Kingdom of Great Britain (Engelska) | ||||
| ||||
Flagga | Vapen | |||
Valspråk: Dieu et mon droit (Gud och min rätt) | ||||
Nationalsång: "God Save the King" | ||||
Huvudstad | London | |||
Språk | engelska, lagfranska | |||
Religion | Protestantisk kristendom (Engelska kyrkan, Skotska kyrkan) | |||
Statsskick | Parlamentarism och konstitutionell monarki | |||
Sista monark | Georg III | |||
Sista premiärminister | William Pitt den yngre | |||
Bildades | 1 maj 1707 | |||
– bildades genom | Acts of Union (1707) | |||
Upphörde | 31 december 1800 | |||
– upphörde genom | Acts of Union (1800) | |||
Areal | 230 977 km² (1800) | |||
Folkmängd – befolkningstäthet |
10 500 000 (1800) 45,4 inv/km² | |||
Valuta | Pound sterling |
Kungariket Storbritannien (engelska: Kingdom of Great Britain) var en suverän stat i nordvästra Europa som existerade mellan 1707 och 1800.[1]
Kungarikena Skottland och England hade sedan 1603 haft en gemensam monark, och Jakob VI började redan 1604 använda titeln "King of Great Britain and Ireland" (svenska: Kung av Storbritannien och Irland) då han även var kung av Irland. Det var inte förrän en politisk union genomfördes 1707, vilken avskaffade Skottlands och Englands parlament, och upprättade ett nytt gemensamt parlament med ny regering i Westminsterpalatset i London, som de två staterna tillsammans bildade ett nytt rike.[2][3]