Luviska | |
Talas i | fordom i Anatolien och norra Syrien |
---|---|
Antal talare | utdött |
Språkfamilj | Luviska |
Språkkoder | |
ISO 639‐3 | – |
Luviska var den sannolikt mest utbredda företrädaren för de anatoliska språken och talades från andra till första årtusendet f.Kr. av luvierna i Anatolien. Språket indelas i de båda varianterna kilskriftsluviska och hieroglyfluviska, vilka använder olika skriftsystem. Ibland talas även om senluviska.
Under begreppet luviska språk sammanfattas förutom de båda luviska dialekterna även de med luviskan närbesläktade anatoliska språken lykiska, kariska, pisidiska och sidetiska.
Luviska var ett av de språk som talades under bronsåldern i Arzawa (senare Lydien) i västra Anatolien, och hettiternas land i centrala Anatolien (nuvarande Turkiet).
Efter bronsålderns slut talades luviska i de nyhettitiska staterna i sydöstra Anatolien och norra Syrien; i Hamat, Karkemish, Malatya, Tabal, med flera. Språket försvann vid mitten av det första årtusendet f.Kr. och ersattes av arameiska.